Pondicherry, Auroville och Mamallapuram

Hej därhemma eller var nu Ni än befinner Er!

Det är dags att skriva lite om de sista städerna som besökts: (Poducherry) eller Pondicherry som det hette förr och fortfarande ofta kallas, Auroville och Mamallapuram.

Avsikten var också att kunna uppdatera bloggen innan avresan från Chennai, men så finns det något som heter krånglande uppkoppling mot nätet. Därför kommer detta några dagar försenat.

Pondicherry

Pondy ligger ca 15 mil söder om Chennai i delstaten Tamil Nadu. Trots läget i delstaten är Pondy ett Union Territory, dvs staden lyder direkt under Delhi. Detta innebär bl.a. skattefördelar. Alkoholskatterna är betydligt lägre än i Tamil Nadu.

Staden var förr en fransk och blev indisk först år 1954. Det franska finns kvar inom området mellan stranden och den numera nästan uttorkade kanalen. Här servaras mycket franskinspirerad mat med menyer på franska och engelskan med små små bokstäver. Även gatunamnen har kvar det franka ordet Rue i stället för street, t.ex. Rue Bussy och strandpromenaden heter Goubert Avenue,

Byggnaderna är så klart också i fransk/europeisk stil.

Dock, efter ett par dagar i ”Frankrike” började vi längta tillbaka till Indien och framförallt den indiska smakrika maten. Då var det bara att korsa kanalen och köra in huvudet i myllret igen och där fanns åter Masala Dosa, Chicken Tikka Masala, Thali och alla de andra favoriterna. Härligt!

Goubert Avenue, Strandpromenaden

Inte Paris, här inte.

Polis med den typiska "kepsen".

Svenskt, kanske...

......en av flera kyrkor i stan.

Auroville

Ca 3 mil från Pondicherry ligger experimentstaden Auroville. Ett internationellt samhälle där många nationalliteter bor. Idag bor det ca 1800 människor från drygt 100 länder. En stor del är indier men även någta svenskar bor här.

Auroville började byggas på 60-talet med både politiskt -som ekonomiskt stöd från den indiska staten. Dessutom har invånarna ett speciellt visum som gör att dom slipper de vanliga 6-månadernas turistvisum.

Staden är mycket utspridd i djungeln men det skapades ett centrum, Matrimandir, som samlingspunkt. Denna kupol med guldfärgade ”tallrikar” har i toppen en prismakonstruktion som leder ljuset lodrätt ned till kupolens botten. Här i ljuset skapas en miljö för avspänning, koncentration och meditiation.

Direkt till vänster om Matrimandir finns ett stort träd, Banyan, som är ca 100 år gammalt. Trädet har en diameter av 50 m. Tack vare att dess rötter växer nedåt från grenarna och sedan skapar en ny stam som stöd till grenen, kan trädet fortsätta att växa på bredden. Ett yngre träd som vi såg längs vägen visar tydligt detta.

Ett sätt att ta sig till Auroville är att hyra en Tuk Tuk. Föraren väntar då i 3 timmar innan återfärden.

Det vi hann med var att se Matrimandir från utsiktsplatsen och att sturdera bilder och annat i informations-centralen.

Matrimandir, med Banyan-trädet till vänster.

Kolla vilka rötter, som stödjer.

Mamallapuram

Mamallapuram måste vara stenhuggeriets Mekka. På 600-talet skapades de flesta av de tempel och andra konstverk genom att utnyttja berget. De är två områden som är mycket sevärda. Båda ligger inom några hundra meters avstånd från stan. Dels berget där den berömda Krishnas smörboll ligger på berget och ser ut att kunna rulla iväg när som helst och dels lite längre söderut Five Ratas (fem uthuggningar på en mycket koncentrerad yta).

Inträdet till Five Ratas, gäller även som inträde till Sea Shore Tempel ute vid havet, är för indier 10 Rupies och för oss gäster 250 Rupies.

Det är också fantastiskt att man har bevarat stenhuggarkonsten ända in i våra dagar. Gatorna från staden och ut till Five Ratas är kantad av stenhuggare som tillverkar små prydnadsföremål och även stora objekt för offentlig miljö.

Den världsberömda, Krishnas Smörboll.

Motvikten är helt OK

Kho Bulon heter ön i SV Thailand dit vi nu kommit och nu väntar semester, bara semester. Sol och bad är vad som gäller.

Inga tempel eller andra sevärdheter finns inplanerade.

Därför avslutas också bloggandet.

Tack, tack alla för kommentarerna i bloggen, alla mailen och telefonsamtalen på Skype och Viber (Viber hade bäst hörbarhet när näten var klena). Det är härligt att höra från Er och även få ta del av vad som händer hemma.

Tack igen och HEJ DÅ

Siv o Åke

Varanasi

Hej svejs!

Från Agra och Taj Mahal åkte vi nattåg till Varanasi, en upplevelse bara det med ett par supersnarkande indier som ressällskap.

Varanasi

Varanasi är mer än 3000 år gammal stad, den äldsta i världen där folk fortfarande bor.

Invånarantalet är ca 1.500.000 och därtill kommer alla turister. Framför allt vallfärdar Indier hit för att genomföra alla religiösa ritualer som traditionerna föreskriver.

T.ex. att raka skallen och lämna en liten tofs kvar i nacken, bada i den heliga floden Ganges kalla vatten, besöka olika tempel, se kvällsritualen vid Dasashwamedh Gath. Här tillbeder man floden under 1 timme varje kväll. 5-7 st unga män, vända mot floden, med ljus, rökelse och klockringning. Vid floden görs också morgonrutiner som tvättning, borstning av tänder, tvättning av kläder mm.

Det finns mer än 80 Gaths (stentrappor) som leder ned till floden och det är här som det mesta kan ses.

Ett ”måste” när man tagit sig till Varanasi är att i gryningen åka roddbåt ett par timmar för att på så sätt även uppleva staden från floden.

Nu till det som måste beskrivas, lite.

Kremeringarna. I en av stentrapporna (Manikarnika Ghat) sker de allra flesta kremeringarna. Här finns otroliga staplar med ved, som vägs upp och säljs till de olika dödsbona.

Genom gränderna ned mot kremeringsplatsen kan man både höra och se processionerna när de döda bärs ned till platsen.

Kremeringarna pågår hela tiden, 24 timmar per dygn, dygn ut och dygn in. Det har så gjort i hur många år som helst.

För oss västerlänningar är detta en aning bisart men för hinduerna är det ett sätt att komma till himlen och slippa återfödas. Fotoförbud råder vid detta Ghat.

De, orena, som inte får kremeras lastas på en av de många båtarna och sänks sedan i Ganges.

13 timmar på tåget till Varanasi.

En roddtur i gryningen.

Varanasi från Ganges

Många på väg till sitt bad.

Bad förbereds.

Tvätt, diskning och bad på samma bild.

Mycket är heligt längs Ganges.

Mycket får plats i floden.

Ett av alla Ghat.

Tag en bild och betala en krona. Inget religiöst där.

En timmes hedrande av floden Ganges med ljus, rökelse och klockspel

Här bodde vi med en bra restaurang på toppen.

Många hälsningar
Siv o Åke

Taj Mahal och Fatehpur Sikri

Tja,
Taj Mahal var det. Oj, oj vilket turistmål!

Att se mausoleet Taj Mahal var värt  resan bara det.
Staden Agra med Taj Mahal ligger 20 mil eller två timmar med tåg söder om Delhi.

I sig är Agra med ca 1,5 milj. invånare inte någon höjdare som stad betraktat. Visst är det läckert att klättra upp på en takterass för lunch eller middag och få en härlig vy över området närmast Taj Mahal, men gatumiljön med  all trafik och tutande kan man faktiskt vara utan.

O,, den första anblicken var häftig.

En annan vinkel.

Okej utsikt från en takterass för lunch eller middag

Bra boende, men bara 11 grader inne på morgonen.

Fatehpur Sikri.

En dag for vi till  Fatehpur Sikri, knappt 4 mil från Agra.
Staden kallas även  den övergivna staden, spökstaden eller den tömda staden. År 1571 bestämde man sig för att bygga en ny huvudstad i mogulriket. Efter bara 14 år övergavs den.. Orsaken till den korta tiden var troligtvis vattenbrist. Det spekuleras även om att det var ett politiskt beslut att flytta staden.

Man vill ju tro att det är en öde stad. Så klart är det. Den ligger på en höjd strax utanför dagens stad.

Men faktum är att det bor drygt 30.000 människor där, vilket kan jämföras med Falkenberg. Att kliva av bussen i Fatehpur Sikri  skulle kunna jämföras med att hemma i Falkenberg komma ned till Storgatan och mötas av marknadsstånd skuldra vid skuldra på gatans bägge sidor. Dessutom skulle stans alla invånare var ute och handla och trängas med mopeder, tuk-tuk, kor och hundar och röra sig bland alla kunder. Lite kaotiskt med andra ord.

Storgatan.

Även TV repareras.

Den öde staden.

Spelplan för sällskapsspel.

Minns med välbehag kamelerna i Jaisalmer.

Många hälsningar
Siv o Åke

Delhi

Namaste!

Namaste är en indisk hälsningsfras som närmast kan översättas med:   "Jag bugar för Dig".

Delhi

Även förra året besöktes ju Delhi. 
Allt på listan hann vi inte med då och nu försökte vi komplettera den i år.
Den 26/1, nationaldagen, träffade vi våra goa vänner från dagarna i Goa, Kristina och Stefan. 

Några  sevärdheter fick vi med oss, som syns på bilderna här under.
 Däremot drabbades Nationaldagen och den stora paraden av regn och mycket slippriga gator så vi avstod att ta oss till Rajpath, den 3 km långa paradgatan mellan India Gate och presidentpalatset.

Sedan missade vi även att få se platsen där Mahatma Gandhi, Gandhi Smriti, mördades den 30/1 1948. Även platsen där han kremerades, Raj Ghat, den 31/1 missades.
Där var stängt de två dagarna av säkerhetsskäl inför firandet med tal av  bl.a. premiärminister Modi.


Från Delhi åkte vi sedan tåg till Agra för att se bl.a. Taj Mahal.

Kanske bättre att invänta tåget liggande?

Lotus templet

Världens högsta minaret byggd av tegel, med en diameter i botten = 14,3 m och i toppen = 2,7 m. 

Höjden är hela 72,5 m.

Minareten i Qutab Minar

Ett stenkast från Minareten Qutab Minar står denna 7 m höga "stålpelare",  från 300-talet. Vikten är ca 6 ton och den består till 98% av smidesjärn. Det märkliga är att ingen ännu idag kunnat förklara varför den inte har rostat sönder och samman.

Varför rostar inte pelaren?

Ja, det var ett par sevärdheter.

Här följer ytterligare några, men av helt annat slag.

Kolla, är det inte Mahatma Gandhi som är ute och går. Nä, bara en fransman med filmfotograf. Han fick alla på gatan att le.

Pass upp här är ett hål i vägen...

.......och här ett hål i väggen. Fast nu handlar det ju om den gatumat som vi provade några gånger.

Viloläge i väntan på kunder.

Rep i långa banor. Killen sover inte, han skjuter cykeln!

Här kokas och blandas riktigt goda Chai.  Chai består av masala the, mjölk, ingefära, socker

Katt och slut för idag.

Siv o Åke

Jaisalmer, den gyllene staden

Hej,
Ökenstaden Jaisalmer ligger i västra Rajasthan, knappt 10 mil från gränsen till Pakistan. Hit kom vi med buss, 30 mil och 5,5 timmar,  från Jodhpur.
Närheten till Pakistan är mycket märkbar. Den militära närvaron i staden och framför allt längs gränsen är viktigt för Indierna.
Även fästningen, Jaisalmer Fort, är ett tecken på att det även förr var viktigt att försvara sig.
Idag är Fortet en turistisk angelägenhet med många butiker, restauranger, hotell mm.

I delar av muren finns några Guest House och hotell som har rum och utsikt ut över staden.
Vårt boende i den östra delen, The Surya Paying Guest House är ett sådant ställe. Här finns bara 3 st rum, en restaurang och en uppe på taket.
Tur hade vi som fick rummet med den enorma utsikten ut över Jaisalmer. Takserveringen har samma vyer, speciellt från den lilla "balkongen" på murkanten. Service och mat var också av den yppersta kvaliteten. En mer kundvänlig attityd från personalen får man leta efter.
M.a.o. här kan man stanna länge och det gjorde vi också, hela 7 dagar, även om rummen som vanligt saknar uppvärmning.
Det är skönt på dagarna (när man inte är på rummet) men kallt på nätterna. Varma täcken finns som tur är att tillgå. Temperaturen varierar under vintern mellan 22 gr på dagarna och nedåt 8 på nätterna.

Där uppe bodde vi.

Finns det något att äta, tro?

Jodå, här finns!

....och här, Samosa som gatumat.

Smala gränder

där hon håller rent och snyggt.

Skomakare, fixade Åkes sandaler och även en av våra ryggsäckar.

Kom och köp nått för knoppen

eller knoppar för köket

eller en kruka

Haveli är det det gamla byggnadssättet som de rika handelmännen använde sig av. Hav betyder vind och eli betyder sol, vilket betyder att man drog nytta av såväl vind för svalka och sol som värme.

Byggtekniken liknar våra dagars Lego leksaker. Man hade stenblock liknande legobitar  som sammanfogades med stålpinnar. Det blev på så sätt enkelt att demontera och senare bygga ihop igen. För att spara vikt användes trä och luft mellan våningarna. Trappstegen var olika höga som gjorde det svårt för inkräktare att smyga uppför. När det plötsligt kom ett lägre trappsteg i mörkret hördes steget upp genom huset och väckte de boende. Både smart och i dag en kul förklaring.

Dekoren på balkonger och prång såg olika ut från sektion till sektion, men gick ändå i ton med varandra och gav ett levande intryck.

Husen är ett par hundra år gamla och inredningen är fortfarande magnifik.

 

 

Kamelsafari i Tharöknen.

En natt under bar himmel i öknen var målet med resan till Jaisalmer. En jeep körde oss ca 4 mil ut i öknen till en by med ca 300 invånare.

Tharöknen blev öken relativt sent i historien. Här var för ca  20.000 år sedan havsbotten. Det kan man se på en del stenar längs vägen. Snäckskal finns fortfarande kvar på dessa stenar.

 

Öknen är dessutom ovanligt nog mycket bördig. Grundvattnet finns ofta inom räckhåll varför det odlas spannmål, grönsaker, frukter mm. Dessutom är man duktig på att ta tillvara det som växer i sanden. Ett exempel som berättades var: en kaktusväxt som man använder till att gör en öken-whiskey av. En dryck som vi inte fick testa.

En skön kamelritt under ca 1,5 timmar i 25 gr värme inledde safarin. Strax före lägerplatsen samlade kamelförarna in ved till kvällens matlagning och lägereld. När det är trevligt, går ju tiden fort som bekant. Plötsligt kom mörkret. Samtalen med kamelförarna, guiden och de övriga tre i gruppen (ett franskt par och en tjej från Mexico) övergick snart i en mycket god indisk middag med bröd som bakats över den öppna elden.

När vi nämnde att väderprognosen talar om regn svarade guiden att vid denna årstiden regnar det aldrig. Nu kan han inte säga det längre. Vid 23-tiden var det slut på beundrandet av stjärnhimlen. Molnen kom och de första regndropparna med dem. Först duggregn ett par timmar och sedan rejält regn under natten.

När vi såg prognosen tidigare på morgonen  packades våra regnponchon ned och de kom väl till pass som skydd för ryggsäckar och huvud. Kl. 02.30 kom guiden med sin jeep och med sig hade han ett stort plastöverdrag som vi fick som extra regnskydd.

Före gryningen hann vi se den härliga stjärnhimlen igen.

En mycket enkel frukost serverades innan återfärden i den sköna morgonsolen påbörjades.

Upplevelsen kan trots regnet rekommenderas på det varmaste.

Snäckskal.

Ris och grenar samlas till elden för matlagning och kvällsmys

Matlagning i det fria.

God mat serveras vid lägerelden.

Inhemsk sång med musik på vattentunna och plåttallrik, trevlig stund blev det kring brasan.

Redo för återfärden.

En skön morgon på kamelerna.

Siv o Åke