tisdag 23 mars 2010

Koh Lipe, SV Thailand

Hejsan!

Koh Lipe

Vi tyckte i fjol att vi hittat en riktig pärla. Då träffade vi en svensk tjej som också var här för några år tidigare och hennes kommentar om Koh Lipe kan vi hålla med om i år.

Hennes kommentar var: ”Det enda som är sig likt är vattnet”.

Likt var det, pärlan fanns kvar. Jo det finns en sak till som inte alls ändrat sig: Kvällsbrisen!! Det kan vara helt vindstilla och 35-36 grader under eftermiddagarna. Svetten forsar och som tur är finns havet 55 steg bort vid ebb och bara 15 vid flod. När skymningen kommer och områdets ytterbelysning tänds börjar det snart att fläkta skönt och sakta växer vindstyrkan till en rejäl kvälls –och nattbris. Det blir då inga som helst problem att sova utan AC.

Stranden, vattnet och utsikten från vår strandhydda av bambu är sig helt lik.
I hyddan har det i år tillkommit ett par plaststolar på altanen och en spegel i duschen.
I fjol var toadelen täckt av bambutak och duschdelen var dusch under bar himmel. Nu i år är även den delen täckt av bambu. Det var härligare att duscha under stjärnorna ifjol än under ett bambutak i år.
El hade vi i fjol mellan 19.00 och ca midnatt. I år är det el i 24 timmar.
Priset är naturligtvis lite högre också.

I övrigt har man byggt många nya butiker, restauranger och resorter. Dessutom förbereds nya stora byggen. En stor yta inne på ön som ifjol var lite av en djungel var i år skövlad och marken var förberedd för någon sorts turistanläggning.

Trots alla förändringar, som även brukar kallas utveckling, så är det absolut värt att åka hit. Det turkosa varma vattnet, det sköna boendet, det stora utbudet av restauranger, de många stränderna m.m. gör att vi i alla fall känner att vi snart kommer att åka hit igen.

Nu följer ett bildsvep från våra ”semesterdagar”:

Tonfisk-baguette till frukost på vår bambualtan



Som Stellan skulle sagt: Så här är det när det är som sämst



Härlig utsikt från vår hydda



Perfekt solnedgång


Vår hydda och alltid nära till ett dopp



Den vackra stranden på NO delen av Koh Lipe



Hej och tack för denna gången



Vi finns just nu i Kuala Lumpur i Malaysia. Resan från Koh Lipe gick med en snabbgående båt till ön Langkawi och sedan flyg med Air Asia till KL. På Langkawi fick vi den sista dagen på stranden under denna resan.
I morgon torsdag är det redan dags att på kvällen äntra flyget för att landa på Landvetter sent på fredagkväll. Tänk vad tiden går fort när man har det trevligt.

TREVLIGT det är vad vi haft hela tiden.

Tack för att Ni följt oss!!!

Kramar
Siv o Åke

söndag 7 mars 2010

Hue och Hoi An, Vietnam

Tack!
Tack för alla Grattis-hälsningarna på min 65-årsdag i bloggen, SMS och mail.

Åke


Hue och Hoi An


Efter några härliga dagar på Mui Ne Beach väntade en lång bussresa norrut till kejsarstaden Hue, ca 85 mil norrut.
Från Mui Ne Beach körde bussen förbi fiskebyn vid Mui Ne By och de röda sanddynerna i närheten.
Resan gick i 3 etapper först med en sittbuss till Nha Trang under eftermiddagen.
Middag i Nha Trang innan en nattbuss med liggplatser körde sträckan Nah Trang – Hoi An.
I Hoi An hade vi paus för frukost innan den tredje etappen tog oss under förmiddagen till Hue.


Hue

Till Hue åkte vi i första hand för att besöka DMZ men även för att se Citadellet.
DMZ var den demilitariserade zoonen runt den 17:e breddgraden. Det var en zoon som utgjorde ett ”krigsfritt” område några km söder och norr om floden Ben Hai. Det var också gränsen mellan Syd –och Nordvietnam.

Det finns idag inte mycket kvar av de gamla krigsskådeplatserna. Lokalbefolkningen har rensat område efter område från sådant som påminner om kriget.
Något har man dock sparat till eftervärlden. Hit hör de berömda Vinh Moc tunnlarna. Vi åkte genom DMZ området till tunnlarna vid stranden Cua Tung beach.
Vi hade läst på i den gamla Wilma guiden, som f.ö. är mycket bra skriven i detta avsnitt.
Vinh Moc tunnlarna är ett av flera tunnelsystem i området. Här bodde folk i minst 3 nivåer i underjorden. Här fanns samlingsrum, bostäder och tom sjukhus. Tunnlarna var dels skyddsrum men utgjorde även en viktig del av transporten av krigsmaterial och förnödenheter till de stridande i Sydvietnam. Tunnlarnas utgångar låg i strandlinjen och därifrån kunde transporter ordnas ut till den närliggande ön för vidare transport ner till Syd-
Vietnam.
Vi gick en ca 30 min lång vandring i tunnelsystemet. Intressant!!

De flesta av de gamla baserna och krigsskådeplatserna under det amerikanska kriget är idag restaurerade och det finns inte mycket kvar av det krigiska.
Det gäller Doc Mieu-basen och bron vid Hien Luong. Vid basen finns ett monument och man kan skönja något lite från krigen och den gamla bron som bombades sönder under kriget syns inget från den nya bron.

Dagen avslutades med att vi åkte västerut på väg nr 9 mot den lilla staden Khe Sanh nära gränsen till Laos. Här hade USA en stor bas med flygplats och allt som hörde till på den tiden. Idag finns endast ett museum och rester kvar av den gamla start och landningsbanan. I övrigt har lokalbefolkningen skapat en stor kaffeodling av det gamla bas-området.
Innan vi kom till Khe Sanh stannade vi till vid bron över floden Dakrong. Vägen söder om bron utgjorde en del av den berömda Ho Chi Minh leden.

Vi stannade även till en stund vid berget Rockpile, där USA hade en viktig observationsplats.



Nästa dag besökte vi Kejsarstaden i Hue. Vi sökte oss fram till ingången till Citadellet och porten vid den 37 m höga flaggstången.
Vi gick runt ca 2 timmar i citadellet och såg Tahi Hoa palatset, Mandarin hallarna, förbjudna purpur staden och To Mieu templets komplex. De flesta av alla byggnaderna inom citadellet bombades under kriget och en del har återskapats. Dock finns idag inget kvar av t.ex. den förbjudna purpur staden.


Hoi An.

Till Hoi An åkte vi buss och efter incheckning på hotellet gick vi direkt ut på stan för att få en första känsla av Hoi An. Vi gick in mot stan för att framför allt titta på alla de gamla byggnader som finns.
Självklart kollade vi den japanska bron, byggd på 1500-talet som en länk mellan de japanska och kinesiska delarna av Hoi An. Bron, som byggdes av japanerna, ser väldigt stabil ut. Den gjordes så av rädsla för jordbävningar.
Hoi An finns sedan drygt 10 år med på UNESCOs världsarvslista. Här finns mängder av gamla hus som inte får ändras utan stadens karaktär skall bibehållas. Dessutom skonades Hoi An nästan helt under de senaste krigen.

Vi följde till att börja med LP:s promenadförslag. Därutöver kollade vi några skrädderier (det finns mer än 200 skrädderier i Hoi An) för att se om det fanns tyg tunna nog för långbyxor med avtagbara ben.

Ett par dagar tillbringade vi vid stranden ca 5 km öster om staden. Det var ett skönt avbrott från den stekande värmen inne bland de gamla husen.

Några dagar hyrde vi cyklar och tog oss med dessa ut till stranden, runt i den gamla staden, ut på ön och halvön i floden och runt i förorterna och fiskebyarna längs floden.Det är skönt med lite vila iblandoch lite till

Sitta på huk, det kan dom!

Åkes 65-årsdag inleddes med en fin present. Timrå slog Färjestad med 3-1 borta och Timrå har fortfarande en liten chans att ta sig till slutspelet.
Kvällen firades med en underbar god middag inne i gamla staden.
Dagarna i Hoi An avslutades med cykelturer, det är ju ett perfekt sätt att lära känna mer än det som står berättat i guideböckerna.

Hoi An är en verkligt mysig stad. Det är härligt att flanera runt bland gamla hus, affärer, restauranger och framför allt alla dessa skrädderier.
Maten här, precis som i alla andra platser vi besökt, är helt suverän.

Thailand

På måndag den 8/3 åker vi vidare till Koh Lipe i SV Thailand för lite ”semester” under ca två veckor. Om nätet tillåter återkommer vi med lite bilder från detta lilla paradis.

Kramar
Siv o Åke

torsdag 25 februari 2010

Meknong-deltat, Dalat och Mui Ne, Vietnam

Hej alla!

Än en gång tack för alla härliga kommentarer!
Jättekul kvällsläsning.
Vinterns utveckling, OS och Timrås matcher följer vi med intresse. ( Siv är måttligt intresserad av hockeyn )
Samtidigt som vi kollar väder och vind hemma så får det oss att njuta ännu mer av sol och värme. Siv säger förstås att det hade varit kul att uppleva så mycket snö i Falkenberg några dagar.

Mekongdeltat

I Saigon valde vi att köpa en tredagars guidad rundresa i Mekong Deltat i stället för att göra det på egen hand. Skälet hade mest med tidsaspekten att göra.

Ut ur Saigon och fram till väg nr 1 som stäcker sig från norr till söder genom landet. Hastighetsbegränsningen även på denna stora väg är 40-50 km/tim. Detta pga av att det inte går att köra fortare eftersom det är dubbla led av mopeder hela tiden.

Resan gick förbi Mytho till Cai Be. I Cai Be bytte vi färdsätt till båt och en tur på ett par timmar på Mekong floden.
Här såg vi hur tillverkningen av rispapper går till. Rispapper används till vårrullar och som emballage av olika maträtter.
En av de många apbroarna testades.
Den första dagen avslutades i gränsstaden till Cambodia, Chau Doc.
Tidig avresa dag 2 blev det och inne i staden Chau Doc kom dagens första stopp. Av bussen och ned till kajen för roddbåtarna.
Vi skulle nu åka två och två i dessa roddbåtar för färd till den flytande byn.
I denna by bor folk i sina flytande hus på floden. Här lever och verkar man. En stor inkomstkälla är fiskodling. Under golvet på altanen, under tak, odlar man fisk. Golvtrallen är upplyftbar och därunder ligger fiskburarna. Mat slängs ned i buren under trallen och när fisken är färdigväxt så skickas den till fiskfabrikerna i närheten som sedan exporterar den till USA och Europa.
Efter dryga två timmar på floden var det åter dags bussåka igen. Nu var målen belägna strax utanför Chau Doc. Det var Lady Chua Xu Templet och Tay An Pagodan. Dessa två sevärdheter var i och för sig intressanta men det mest intressanta var mängden människor i rörelse i och runt templet och pagodan. Ännu intressantare var den stockning av trafiken som alla dessa människor med sina mopeder åstadkom här. Det blev nästan oframkomligt på gatan när mopparna skulle svänga av för att parkera.
Den andra dagen avslutades vid hotellet i staden Can Tho.

Dag 3 inleddes med en kort bussresa till kajen för de smala motorbåtarna som förde oss ut på floden och till den största av de flytande marknaderna, Cai Rang Floating Market. Tyvärr var marknadens omfattning inte så stor som vi hade förväntat oss. Normalt är den mycket större men så här dagen efter nyårsfirandet hade man precis börjat jobba igen.
Från den flytande marknaden gick båtfärden vidare på mindre kanaler i härlig natur. Nästa stopp blev en fruktodling och här bjöds vi efter rundvandring på ett rikligt fruktbord och lokalt te. I odlingen kunde vi se massor av mango, lime, jackfrukt och lite bananer och chili.
Åter till Saigon för övernattning.

Dalat

07.30 börjar resan från Saigon mot Dalat.
På väg ut ur Saigon möter vi morgontrafiken på väg in till staden. Kul var det att observera att det i bilfilerna var nästan helt tomt medan det på mopedfilen var knökfullt hela tiden.
Återigen ser vi hur omöjligt det är att för bussar och bilar köra fortare än 40 eller 50 km/tim. Det är mopederna som bestämmer hela tiden. Konstant ligger det en eller två moppar i bredd och bussen måste tuta och åter tuta för att komma förbi.

Vi passerade under en lång sträcka en bördig dal på högplatån där det växte vinstockar, tebuskar och grönsaker i mängder vilket vi senare också såg på marknaden i Dalat.
Sista biten upp till Dalat var en enda lång uppförsbacke.
Under färden upp kunde vi också se stora barrskogar.

Framme i staden, vid 16-tiden, väntade vi med spänning på att få se den så omskrivna konstgjorda sjön. Denna sjö planerade vi att ta en promenad runtom. Med stor besvikelse kunde vi nu konstatera att den var helt torrlagd. Undrar varför? Jo, sjön som normalt är en turistattraktion var nu torrlagd för sanering och städning i en månad.
Självklart blev det en tur på kvällsmarknaden.
Första dagen i Dalat gjorde vi en 6 timmars stadsvandring i staden och dess omgivningar.
Vädret på denna höjd är behagligt 24 gr på dagarna och en aning kyligt på kvällarna med en nattemperatur på ca 14 gr. Här gick vi omkring i shorts och t -shirts på dagarna till skillnad från Dalat-borna som var klädda i vinterjackor och tjocka mössor.

Eftersom vi sett så många vackra hus i Dalat och på vägen upp bestämde vi att dagens
foto-tema skulle bli: Läckra hus i Dalat.
Första anhalten på vandringen blev ”tokiga huset” i SV delen av Dalat: Hang Nga Crazy House. Huset är ritat av dottern till Vietnams andra president, Truong Chinh. Dottern som heter Dang Viet Nga kallas Hang Nga och är doktor i arkitektur. I tokiga huset vandrar man runt i ”träd” av betong där trapporna slingrar sig fram in i små skrymslen och vrår. Här finns även spindelväv av stål. En intressant skapelse, verkligen.
Vandringen gick vidare förbi Pasteur- institutet (fransmannen som bl. a. upptäckte hur mikroorganismer fungerar)
Eiffeltornet i Dalat, har Ni hört, hamnade också i kameran. Jodå det finns här ett ståltorn som byggts för att efterlikna Paristornet. Hela Dalat är ju franskinspirerat, många fransmän bor här sedan många år.
Nästa mål förutom en sagolikt god Baguette med tonfisk+grönskaker och härligt vietnamesiskt kaffe på ett café blev den mysiga järnvägsstationen Crémaillére. Den smalspåriga järnvägen som startar här kan betraktas som ett museum och minnesmärke trots att det gamla tåget körs på det idag 8 km långa renoverade spåret.

Efter järnvägsstationen trasslade vi oss genom en stadsdel som var lite dåligt beskrivning på de kartor vi hade med oss. Med lite hjälp av en välklädd dam och hennes dotter lyckades vi komma fram genom en av de bördiga dalarna i Dalat.
Nästa mål var den botaniska trädgården. I parken som var dåligt besökt denna dag gick vi runt och tittade på de rabatter som fanns. Inte mycket för världen, tyvärr.


Mui Ne Beach

Från Dalat startade vi en dryg 4 timmars bussresa utför från 1475 möh till havsnivån i Mui Ne. Resan gick genom de bördiga dalarna på högplatån nedanför berget där Dalat ligger. Vi lämnade ett område med grönsaker, te och som vi misstänkte kaffe i oändliga odlingar.

Här skulle vi nu bara sola, bada och slappa några dagar. Läsa, lösa korsord ingick också i aktiviteterna.

De små familjedrivna restaurangerna med den goda maten skulle också få sina besök. Detta med den goda maten var det som överraskade oss mest, även om vi var förvarnade. Var vi än åt så var maten helt fantastisk. Gott, gottigott skulle man också kunna säga.

Nhat Quang GH blev vår bas de kommande dagarna.
75-100 m till sandstrand och hav. Ett par steg till poolen. Stort rum med AC, myggnät, varmdusch , trådlöst internet , TV med OS kanaler men ingen läslampa hade vi . Det blev pannlampor i stället.

En utflykt till fiskebyn Mui Ne och de stora röda sanddynerna gjorde vi men i övrigt slappade vi av totalt i en mycket lugn miljö. Tvärs över gatan där vi bodde kunde vi se ett antal små fabriker som tillverkade fisksås. Lukten kände vi också tydligt.

Lugnt var det, som sagt, beroende på att beläggningen på sin höjd är 10% på de flesta anläggningarna.

Lugnt var det också på hälsofronten. Inga magproblem eller annat hittills. Ett undantag dock och det är Sivs förmåga att bli biten av mygg, sandloppor, eller andra småkryp. Så blev det också här i Mui Ne och därför blev det sol och bad i poolområdet de två sista dagarna.

Återkommer från Hue och Hoi An så småningom.


Många kramar
Siv o Åke

måndag 15 februari 2010

Saigon, Vietnam

Hallå!!

Ett nytt land och nya intryck.
Det måste ned på pränt direkt.
Kallar man Kerala, som vi nyss lämnade, för kokosnötternas land ja då måste Vietnam vara mopedernas land.

Visst, vi kom till Ho Chi Minh City, HCMC, eller Saigon som man allmänt verkar säga här pålästa och informerade om att det vimlar av moppar och att det är svårt att ta sig över gatorna. Att ta sig över en gatan som är packad av mopeder ter sig nästan omöjligt.
Råden vi fick var:
låt några vietnameser vara ”sköld” och gå när de går.
Om man nu skall gå själv så gäller det att gå och inte tveka.
Försök att inte titta på mopedförarna men om du måste titta så gör det bara i ögonvrån.
Hur fungerade det? Svaret måste bli: Bra! Det var intressant att se hur smidigt mopedisterna antingen körde framför eller bakom när vi sakta rörde oss över gatorna.

OK, det var säkert fler mopeder än vanligt på gatorna än en vanlig fredagskväll eftersom det för fullt pågick förberedelser inför det kinesiska nyåret.

Frågan vi ställdes oss var om det var positivt eller negativt att komma till Saigon precis när nyåret skall firas och även Alla Hjärtans Dag.
Negativt var det därför att mycket var stängt och priserna på boende och resande ökar rejält.
Positivt var det att få uppleva själva nyårsfirandet och då framför allt nyårsaftonen den 13/2.

Kinesiska nyåret i Saigon

Vi bodde i ett Guest House i ryggsäcksområdet på Pham Ngu Lao. I parken mellan körfilerna var det en blomsterprakt av sällan skådat slag. Här såldes det blommor i mängder inför nyårsfirandet. När vi sedan såg alla dekorationerna i hotell och butiker förstod vi lite bättre varför.
Längre ned på de två största gatorna i centrum var det nu gågator och det var hit alla på moped var på väg. De blomsterarrangemang som byggts upp på de här två gatorna var en härlig upplevelse att se.Själva nyårsaftonen var det totalt fullt i området ned mot floden. I flera timmar hade folk suttitpå kantstenar, trottoarer och gator i väntan på fyrverkeriet vid midnatt.Fyrverkeriet var en upplevelse det också. Under 15 minuter fyllde man himlen varje sekund av jätteraketer. Ett mäktigt skådespel. Ännu ett äventyr var det att följa trängseln när alla dessa 10.000-tals människor skulle vända hemåt igen. Mopeder stod parkerade överallt på gatorna och i separata mopedparkeringshus.Gatukorsningarna var helt igenkorkade långa stunder.

I övrigt hade vi två hela dagar där vi gick runt på många av Saigons sevärdheter som Krigsmuséet, Återföreningspalatset, Notre Dam katedralen, Poststationen, Stadshuset, Stadsteatern, Hotel Contiental mm.Posthuset i Saigon


Posten i Saigon


Stadshuset


Stadsteatern


Totalt sett vill vi påstå att få se Saigon fira nyår uppvägde mer än väl det vi missade i form av stängda marknader och butiker.

På återhörande!


Många kramar
Siv o Åke

lördag 13 februari 2010

Kerala, Indien, del 3

Hejohå!

Vi avslutar nu Indienäventyret med lite bilder och bildtexter. Håll tillgodo och njut (för det gjorde vi).Frukost vid stranden.


Lite trångt på bussen.


Kovalam: ko på grönbete.


Härlig brevlåda, tycker en f.d. postis.



Kovalam: det tar en stund att lossa en ölbil på detta sätt.


Lite arbete på ett blogginlägg.


Läcker lastbil.


Jan-Erik och Åke får användning av den högra handen.


Kom nu så går vi.


Busschauffören väljer att väja för kon.


Jan-Erik, Åsa, deras dotter Karin (Karin jobbade i Bangalore just då) och vi.


Här görs ett riktigt klipp, SEK 6,30. Men det växer ju ut snart i denna värmen.


Se upp eller kanske mera rätt se ned: det är ett hål i vägen.


Kattor ser lika ut i hela världen.


Kovalam: här drar man not under sång, härlig show.


Fiskhandlare


Fisk till salu.


Härligt att få en sådan på kroken.


Kortspel pågår efter morgonens fiske.


Öl serveras ofta dold (för polisen). På notan står det POP juice.


Även flaskan göms i tidningspapper.


Varkala: butiker på norra klippan.


Varkala: stranden från norra klippan.


Kerala styrs av kommunisterna men det syns bara sporadiskt.


Grillad tonfisk.


Paper dosa med lite masala som fyllning.


Prawns och grillad fisk från Tandoriugnen. Öl inslagen i servett, s.k. POP juice.


Hotell Rockholms tvätt på tork.


Kovalam: skog av skyltar visar vägen till hotellen.


Varkala: vandring på den öde stranden.


Kovalam:en öde strand mötte oss på långpromenaden.


Vi njöt av den sista solnedgången i Kovalam och säger skål Indien och på återseende.

Tack Åsa o Jan-Erik för att Ni tog oss med hit.
Tack Indien för att vi fick komma.
Tack alla Indier och för Era leenden.

För Er som ev. tänker åka till Kerala så se till att köpa boken med titeln Kerala skriven av Marieanne Hård af Segerstad och Eva Norlander. Köp också Lonely Planets bok om södra Indien, South India, som komplement.Sista solnedgången i Indien för denna gången.


Skål för alla som orkar läsa vår blogg.




Nästa gång hörs vi från Vietnam!!

Kramar
Siv o Åke