Koh Lipe, SV Thailand

Hejsan!

Koh Lipe

Vi tyckte i fjol att vi hittat en riktig pärla. Då träffade vi en svensk tjej som också var här för några år tidigare och hennes kommentar om Koh Lipe kan vi hålla med om i år.

Hennes kommentar var: ”Det enda som är sig likt är vattnet”.

Likt var det, pärlan fanns kvar. Jo det finns en sak till som inte alls ändrat sig: Kvällsbrisen!! Det kan vara helt vindstilla och 35-36 grader under eftermiddagarna. Svetten forsar och som tur är finns havet 55 steg bort vid ebb och bara 15 vid flod. När skymningen kommer och områdets ytterbelysning tänds börjar det snart att fläkta skönt och sakta växer vindstyrkan till en rejäl kvälls –och nattbris. Det blir då inga som helst problem att sova utan AC.

Stranden, vattnet och utsikten från vår strandhydda av bambu är sig helt lik.
I hyddan har det i år tillkommit ett par plaststolar på altanen och en spegel i duschen.
I fjol var toadelen täckt av bambutak och duschdelen var dusch under bar himmel. Nu i år är även den delen täckt av bambu. Det var härligare att duscha under stjärnorna ifjol än under ett bambutak i år.
El hade vi i fjol mellan 19.00 och ca midnatt. I år är det el i 24 timmar.
Priset är naturligtvis lite högre också.

I övrigt har man byggt många nya butiker, restauranger och resorter. Dessutom förbereds nya stora byggen. En stor yta inne på ön som ifjol var lite av en djungel var i år skövlad och marken var förberedd för någon sorts turistanläggning.

Trots alla förändringar, som även brukar kallas utveckling, så är det absolut värt att åka hit. Det turkosa varma vattnet, det sköna boendet, det stora utbudet av restauranger, de många stränderna m.m. gör att vi i alla fall känner att vi snart kommer att åka hit igen.

Nu följer ett bildsvep från våra ”semesterdagar”:

Tonfisk-baguette till frukost på vår bambualtan

Som Stellan skulle sagt: Så här är det när det är som sämst



Härlig utsikt från vår hydda



Perfekt solnedgång


Vår hydda och alltid nära till ett dopp



Den vackra stranden på NO delen av Koh Lipe



Hej och tack för denna gången

Vi finns just nu i Kuala Lumpur i Malaysia. Resan från Koh Lipe gick med en snabbgående båt till ön Langkawi och sedan flyg med Air Asia till KL. På Langkawi fick vi den sista dagen på stranden under denna resan.
I morgon torsdag är det redan dags att på kvällen äntra flyget för att landa på Landvetter sent på fredagkväll. Tänk vad tiden går fort när man har det trevligt.

TREVLIGT det är vad vi haft hela tiden.

Tack för att Ni följt oss!!!

Kramar
Siv o Åke

Hue och Hoi An, Vietnam

Tack!
Tack för alla Grattis-hälsningarna på min 65-årsdag i bloggen, SMS och mail.

Åke


Hue och Hoi An


Efter några härliga dagar på Mui Ne Beach väntade en lång bussresa norrut till kejsarstaden Hue, ca 85 mil norrut.
Från Mui Ne Beach körde bussen förbi fiskebyn vid Mui Ne By och de röda sanddynerna i närheten.
Resan gick i 3 etapper först med en sittbuss till Nha Trang under eftermiddagen.
Middag i Nha Trang innan en nattbuss med liggplatser körde sträckan Nah Trang – Hoi An.
I Hoi An hade vi paus för frukost innan den tredje etappen tog oss under förmiddagen till Hue.


Hue

Till Hue åkte vi i första hand för att besöka DMZ men även för att se Citadellet.
DMZ var den demilitariserade zoonen runt den 17:e breddgraden. Det var en zoon som utgjorde ett ”krigsfritt” område några km söder och norr om floden Ben Hai. Det var också gränsen mellan Syd –och Nordvietnam.

Det finns idag inte mycket kvar av de gamla krigsskådeplatserna. Lokalbefolkningen har rensat område efter område från sådant som påminner om kriget.
Något har man dock sparat till eftervärlden. Hit hör de berömda Vinh Moc tunnlarna. Vi åkte genom DMZ området till tunnlarna vid stranden Cua Tung beach.
Vi hade läst på i den gamla Wilma guiden, som f.ö. är mycket bra skriven i detta avsnitt.
Vinh Moc tunnlarna är ett av flera tunnelsystem i området. Här bodde folk i minst 3 nivåer i underjorden. Här fanns samlingsrum, bostäder och tom sjukhus. Tunnlarna var dels skyddsrum men utgjorde även en viktig del av transporten av krigsmaterial och förnödenheter till de stridande i Sydvietnam. Tunnlarnas utgångar låg i strandlinjen och därifrån kunde transporter ordnas ut till den närliggande ön för vidare transport ner till Syd-
Vietnam.
Vi gick en ca 30 min lång vandring i tunnelsystemet. Intressant!!

De flesta av de gamla baserna och krigsskådeplatserna under det amerikanska kriget är idag restaurerade och det finns inte mycket kvar av det krigiska.
Det gäller Doc Mieu-basen och bron vid Hien Luong. Vid basen finns ett monument och man kan skönja något lite från krigen och den gamla bron som bombades sönder under kriget syns inget från den nya bron.

Dagen avslutades med att vi åkte västerut på väg nr 9 mot den lilla staden Khe Sanh nära gränsen till Laos. Här hade USA en stor bas med flygplats och allt som hörde till på den tiden. Idag finns endast ett museum och rester kvar av den gamla start och landningsbanan. I övrigt har lokalbefolkningen skapat en stor kaffeodling av det gamla bas-området.
Innan vi kom till Khe Sanh stannade vi till vid bron över floden Dakrong. Vägen söder om bron utgjorde en del av den berömda Ho Chi Minh leden.

Vi stannade även till en stund vid berget Rockpile, där USA hade en viktig observationsplats.



Nästa dag besökte vi Kejsarstaden i Hue. Vi sökte oss fram till ingången till Citadellet och porten vid den 37 m höga flaggstången.
Vi gick runt ca 2 timmar i citadellet och såg Tahi Hoa palatset, Mandarin hallarna, förbjudna purpur staden och To Mieu templets komplex. De flesta av alla byggnaderna inom citadellet bombades under kriget och en del har återskapats. Dock finns idag inget kvar av t.ex. den förbjudna purpur staden.


Hoi An.

Till Hoi An åkte vi buss och efter incheckning på hotellet gick vi direkt ut på stan för att få en första känsla av Hoi An. Vi gick in mot stan för att framför allt titta på alla de gamla byggnader som finns.
Självklart kollade vi den japanska bron, byggd på 1500-talet som en länk mellan de japanska och kinesiska delarna av Hoi An. Bron, som byggdes av japanerna, ser väldigt stabil ut. Den gjordes så av rädsla för jordbävningar.
Hoi An finns sedan drygt 10 år med på UNESCOs världsarvslista. Här finns mängder av gamla hus som inte får ändras utan stadens karaktär skall bibehållas. Dessutom skonades Hoi An nästan helt under de senaste krigen.

Vi följde till att börja med LP:s promenadförslag. Därutöver kollade vi några skrädderier (det finns mer än 200 skrädderier i Hoi An) för att se om det fanns tyg tunna nog för långbyxor med avtagbara ben.

Ett par dagar tillbringade vi vid stranden ca 5 km öster om staden. Det var ett skönt avbrott från den stekande värmen inne bland de gamla husen.

Några dagar hyrde vi cyklar och tog oss med dessa ut till stranden, runt i den gamla staden, ut på ön och halvön i floden och runt i förorterna och fiskebyarna längs floden.Det är skönt med lite vila iblandoch lite till

Sitta på huk, det kan dom!

Åkes 65-årsdag inleddes med en fin present. Timrå slog Färjestad med 3-1 borta och Timrå har fortfarande en liten chans att ta sig till slutspelet.
Kvällen firades med en underbar god middag inne i gamla staden.
Dagarna i Hoi An avslutades med cykelturer, det är ju ett perfekt sätt att lära känna mer än det som står berättat i guideböckerna.

Hoi An är en verkligt mysig stad. Det är härligt att flanera runt bland gamla hus, affärer, restauranger och framför allt alla dessa skrädderier.
Maten här, precis som i alla andra platser vi besökt, är helt suverän.

Thailand

På måndag den 8/3 åker vi vidare till Koh Lipe i SV Thailand för lite ”semester” under ca två veckor. Om nätet tillåter återkommer vi med lite bilder från detta lilla paradis.

Kramar
Siv o Åke