Tioman, Cherating och Kuala Lumpur

Tioman 
Det tredje resmålet på den östra sidan av Malaysia var ön Tioman. Tioman ligger i området som även kallas Robinson-öarna. Det finns många små öar här och vi tänkte oss kombinera en av dem (Rawa eller Tengah) med besöket på Tioman.

Det blev ett boende på Salang Beach, öns nordligasre strand, på Salang Sayang Resort, nära stranden.   http://salangsayangresorts.webs.com/

Som många av Er bloggläsare vet, är vi mycket känsliga för att bli bitna av sandflugor. Vi hade läst mycket om att det finns sandflugor på Tioman. Inne på fastlandet fick vi oss berättat om hur många av Robinson-deltagarna var sönderbitna och vi fick ett tips, som kommit från dom, att smörja in sig rikligt med en viss kokosolja. Det sas att med oljan så skulle inte flugorna var lika aggresiva. 

Sandflugor är små, små svarta flugor med vita vingar. Snabbt som ögat slår dom sig ned på kroppen och biter direkt. Detta fenomen finns hela dagarna och man hinner inte slå ihjäl dom innan betten är ett faktum och klådan fås på köpet.
 

Kokosoljan heter: Banana Boat protectiv Tanning Oil med skyddfaktor nr 8. Vi provade oljan och det kändes som den fungerade skapligt. Trots oljan fick Siv sju (7) st bett och även Åke fick ett par. Många andra som vi mötte hade många synliga bett. 

Vad gör vi? 

Fler bett? 

Helst inte, men snorkla ett par dagar är ett måste nu när vi tagit oss ända hit. Därefter lämnar vi Tioman-området för att avsluta på annat håll. Fyra (4) nätter fick räcka och det är ju i  sådana lägen det är skönt att ha ett WiFi-nät lätt åtkomligt speciellt när det gäller att välja ett nytt oplanerat stopp på resan.

Under eftermiddagarna hade vi påhälsning av ett gäng apor som sprang runt bland altanerna för att hitta något ätbart. På en av altanerna hittade aporna kvarglömda chipspåsar och div. annat ätbart som dom snabbt plockade åt sig. Gästerna som bodde där såg snopna ut senare. Stor show hade vi.

Snorklar hyrdes i två dagar och än en gång stack vi ned nosen under vattenytan och vad fick vi se där? Jo, ännu fler fiskarter och ännu mer färger än vad som sågs på Perhentian. Det var nu Åkes tur att komma nära en stor havssköldpadda. Denna paddan betade inte på bottnen utan simmade runt bland korallerna i vida cirklar och den följdes mellan 5 och 10 minuter. Ett rep som höll en plattform på plats ute i havet kom i vägen för snorkeln och några sekunder senare var sköldpaddan borta. En härlig känsla var det att få följa den så pass länge.

Ett annat djurinslag som fanns var de upp till två (2) meter långa varanerna. Den mesta tiden tillbringade varanerna simmande i en å bakom vår resort. När det var lågvatten kunde vi se dem även i vattenkanten. Några bilder blev det allt.

När vi lämnade Tioman hade vi ytterligare sex (6) nätter att spendera på en strand någonstans innan det var dags att avsluta resan i Kuala Lumpur, förmodligen soliga dagar också. Ett tips vi fick var att åka norrut, ca 20 mil till staden Kuantan och Cherating Beach ca 4 mil norr om staden.

Vi hade efter ett rejält åskväder två mulna dagar på Tioman.

 

Cherating

Från Tioman tog vi den tidiga morgonbåten in till Mersing på fastlandet. Där köptes en bussbiljett direkt till Cherating Beach.

Bussen var rejält försenad och vi kom inte fram till Cherating förrän vid 18-tiden och det var ju alldeles för sent på dagen. Stället vi siktat in oss var då fullbelagt.

Det blev en nödlösning på ett risigt GH innan vi nästa morgon kunde skriva in oss på Payung GH:  http://www.payung-guesthouse.com/. Detta var ett helt ok GH med bl.a. WiFi i rummet. Rummet kostade  RM 50 = SEK 104/natt.

Tyvärr fortsatte resans första långa solavbrott. Moln dominerade de första dagarna här.  Regn hade vi till och ifrån  också.

Pass upp, här kan man åka med dagvattnet.

Det var svårt att förstå att så många rum var uthyrda samtidigt som det var otroligt lite folk på stranden, restaurangerna och längs gatan. Hur som helst så fick vi några superlugna dagar med promenader, böcker, ljudbok, slö-surfande på nätet  mm. 

En huskatt fick vi på köpet.

Även på Cherating Beach fanns det sandflugor, om än inte så många och endast på kvällen. Efter sex molniga dagar kom så äntligen solen fram. Det blev ett par heldagar vid stranden där molnen kom och gick med solen stekande däremellan.

Havets vita vågtoppar slog in mot stranden samtidigt som nivån närmade sig flod och vattnets färger växlade från mörka nyanser under molnen  som sedan växlade till olika turkos-färger i solskenet. De turkosa tonerna skiftade med havsdjupet. 
Detta färg-skådespel kan kanske jämföras med vintrarnas norrsken i Åkes Norrland. 
Här har vi minnesbilder som etsat sig fast i minnet för lång tid framåt.

Ungdomar som umgås på stranden

 

Buffé, man väljer och betalar för det man plockat till sig.

Vår enkla teori om sandflugor: Det verkar som om risken för bett är störst när strändernas sand är brun och minst när den är vit.



Kuala Lumpur
Är just nu i KL för att avsluta resan med ett par dagar i en storstad. Lite shopping, kanske, även om inget egentiligen behövs. Butiker kommer att få besök i alla fall. 

Vi bor denna gången i China Town på Jalan Petaling. 

Kuala Lumpurs fränsta kännemärke är ju Petronas Twin Towers. De är fantastiska att se både i dags -och i kvällsljus. Vackrast är de nog under skymningen eller på kvällen. Bilderna blir riktigt läckra då.

Även matgatan Jalan Alor är en upplevelse. Nu i år kändes den utökad med fler sittplatser och nyöppnade restauranger. Fortfarande dominerar lokalbefolkningen som gäster och kineserna som restaurangägare. 

 

Avslutningsvis vill vi tacka för att Ni hängt med ända hit.

Så klart tackar vi också för alla kommentarer i bloggen, SMS, e-post, telefon och Skype.
Det är otroligt kul att få gensvar hemifrån lite då och då. Spännande att höra vad som händer därhemma i olika hänseenden. Intressant har det också varit att följa vinterns härjningar och nu när hemresan närmar sig även förstå att våren är på väg -- äntligen.

Själva avslutar vi resan med en god middag och en efterföljande drink på en skybar med härlig utsikt mot tvilling-tornen.

Skål säger vi och än en gång, tack för uppmärksamheten!!!!

Avslutningskramar
Siv o Åke   

 

 

Perhentian Kecil och Kapas

Perhentian Kecil
 Målet för de sista veckorna var östkusten med Perhentian öarna, Kapas, Tioman och om tiden tillåter ytterligare en ö i Tiomans närhet.

Utsikt från rummet på Kecil

På ön Langkawi åkte vi taxi till färjeläget i Kuah, sedan färja till Kuala Perlis på fastlandet och nattbuss över till Kuala Besut på den östra sidan. I Besut köpte vi biljett till snabbåtarna över till Perhentian. Vi blev hämtade kl. 17.00 från hotellet på Langkawi och var framme på Perhentian Kecil kl. 08.00 och efter en god frukost hittade vi ett bra boende nära stranden vid 9-tiden.

Varför åkte vi till den östra delen av Malaysia?

Under flera år har vi då och då läst om Perhentian, Tioman och andra öar i området. Delvis också minnen från Robinson-programmen i TV som spelades in på några av öarna.

Kruxet har, under åren vi rest i Asien, varit årstiden. Under tiden dec. - febr. råder monusnen och det oroliga havet gör att tillgängligheten minskar och regnen är inte heller så tilltalande.

Trots att vi inte är några dykare eller snorklare åkte vi hit ändå eftersom vår nyfikenhet består av såväl naturupplevelser som sol o bad.

Valen var som vanligt flera. Vilken av öarna skall väljas? Den lilla eller stora? Valet föll på Perhntian Kecil (den lilla) eftersom den ön har fler enklare boenden än Perhentian Besar (den stora) att välja på. Sedan valde vi Coral Beach som på nätet hade omdömet om att ha den bästa stranden. Väl på plats visade sig att även den andra stranden, Long Beach, var minst lika fin. Kristallklart vatten och vita sköna stränder. Lyxigt värre, skulle man kunna säga.

Kortspel så fötterna blir blöta!

Coral Beach domineras av företag som arrangerar dyk -och snorkelutflykter. Fredrik, detta måste vara något för dig som dykare.

Det är klart att man blir påverkad att prova snorkning när man är i denna miljön. Dessutom påverkades vi av kommentaren i förra blogginlägget: Snorkning är ett måste här!!

Okunniga snorklare som vi var så hyrdes snorkelutrustning en dag och vi kände oss för med några timmars träning. Dessutom har problemen med öronen skapat en försiktighet hos oss. Siv hade ju inflamation i ena örat i drygt fyra veckor i Indien.

Efter snorkeltesterna kändes det helt ok och vi bokade en heldagsutflykt med 6 timmars snorkling.

Lite fundersamma var vi allt inför utmaningen. De flytvästar som krävdes för båtfärden behöll vi på under snorklingen som en extra trygghet. Det kändes direkt efter ett par minuter att oron var helt obefogad. Kan vi hänga med på detta så kan i princip alla göra det också. Tack Jan-Erik för kommentaren i förra blogginlägget.

Turen varade i sex timmar med fem stopp och ett stopp för lunch.

Först släpptes vi i för att se fisklivet runt ett fint korallområde. Detta med fiskar och fiskarnas färger var bara det fantastiskt att se. Det var allt från nästan genomskinliga sandfärgade fiskar till lila färger, hela spektrat av färggranna fiskar etsade sig fast på näthinnan. Att uppleva korallerna var nästan lika spektakulärt som fiskarna. Lite som att komma ut i svampskogen, bland jättesvampar, kändes det som, magiskt.

Andra stoppet blev vid Turtle point. Här kunde vi se stora havssköldpaddor. Vi följde en av dem i 10-15 minuter. Detta är den tid de kan uppehålla sig på havsbottnen innan de måste upp till ytan för att hämta ny luft. I lugn takt simmar den upp och efter ett par sekunders andning dyker den snabbt ned igen för att forsätta sitt betande på bottnen. Siv lyckades simma riktigt när sköldpaddan och kunde följa den hela vägen upp till ytan endast ett par meter från den. Mäktigt var det!!

Tredje stoppet blev Shark Point. Nu var det spännande, skulle vi få se några hajar eller hade vi hajat informationen fel. Vi simmade nära land och såg återigen en uppsjö av färger hos såväl stora som små fiskar när plötsligt en haj simmade förbi. Ytterliare 3-4 st såg vi under några minuters tid. Fantastiskt känsla det också!!

Som sagts ytterligare två stopp gjordes, även de med färggranna fiskstimm men de förbleknade så klart i jämförelse med havssköldpaddor och hajar.

Efteråt kan vi bara instämma med kommentaren i förra inlägget: DETTA ÄR ETT MÅSTE!

Undervattensbilderna togs av vår guide och båtförare som för en rimlig penning kopierade bilderna till vårt USB-minne vid middagen på kvällen.

En vanlig fallgrop för resenärer som åker på egen hand:

Vi hade frågat på ett par av resorterna ute på Perhentian Kecil om hur man enklast tar sig från Kuala Besut på fastlandet till Marang (piren för färd ut till ön Kapas). Svaret vi fick där var att det går lokalbussar från en plats ett par hundra meter från färjeterminalen och att dom går en gång varje timme. Va´ bra då får det bli så vi reser vidare, bestämde vi. Fördelen med lokalbussar är ju att man får se mer av landsbygd och natur än om man snabbt åker expressbuss, kanske på motorväg. Det tar visserligen lite längre tid men det ger mycket mer av upplevelser att åka med lokalbefolkningen som ensamma turister.

Vid ankomsten till terminalen formligen kastade sig, som vanligt, taxi -och bussbiljettsäljarna över oss med en fantastisk svada. Först taxi 15 km ut till stora vägen och sedan en expressbuss utan stopp är det bästa sättet för att ta sig till Marang. Detta är en monolog svår att stå emot eftersom tiden för att hinna med expressbussen är knapp, enligt säljarna.

Vi lyckades stå emot och i en dryg timme stod vi i värmen och inväntade lokalbussen och som vanligt var det väl värt mödan.

Kapas

Oj, oj, oj vad bra vi trivdes på Kapas, så bra att vi stannade en hel vecka. Lugnt, skönt och ingen kommers alls.

Vi vill tacka redaktören av Resemagazinet för tipset om att vi absolut inte skulle missa ön Kapas när vi ändå var i närheten. Rådet följde vi och ångrar det absolut inte. Via hamnen i Marang tar man sig ut till Kapas. Ön ligger inte mer än en 15 min båtresa bort.

KBC (Kapas Beach Chalet) var enklet och avslappnat, total rofylldhet rådde här. Här betalade vi för mat och boende vid avresan. Detta skapar en extra trivsel -och förtroendekänsla.

Utsikt från altanen på Kapas

Personalen var trevlig och gav omgående en mängd information om stränderna och snorkling på ön. Ägaren berättade mycket om sin mor som var född i Västervik och nu bott i Kuala Lumpur i ca 50 år. Han berättade även om bl.a. språkets utveckling och religionen i Malaysia.

Här fanns det bara ett par små enkla kiosker och en handfull antal restauranger. Vattnet är även här turkost, kristallklart och stränderna sköna.

Vi bor mitt på öns västra sida och följer man stränderna norrut så blir det färre och färre människor ju längre norrut man kommer. Trappor och brorar av betong har byggts för att underlätta vandringen till de olika stränderna. 

Trappor o broar gör det lättare att nå stränderna på Kapas

Längst i norr vid sundet till den lilla ön Gemia finns det bästa snorkelvattnet. Bitna av snorkling som vi nu är hyrde vi utrusning för en dag och begav oss dit. Både koraller och fiskar kunde vi se här även om de var både fler och större på Perhentian.

Nu drar vi söderut mot Tioman-ön och som sagt någon fler ö. Hittills har vi inte stött på de förhatliga sandflugorna och så klart hoppas vi slippa känna av dem, trots varningar, på Tioman också.

Skickar detta blogginlägg från Marang på fastlandet nu när vi äntligen fick fatt i en bra internet-uppkoppling. Vi väntar just nu på nattbussen till staden Mersing, ca 50 mil söderut.
 

Kramar

Siv o Åke

PS

I nr 3 av Resemagazinet finns del 3 av vårt Indienbesök att läsa. 

http://www.budgetres.se/RM/RM3.htm?utm_campaign=cmp_186965&utm_source=getanewsletter  

DS

Koh Lipe och Langkawi

Hej!

Vi tillbringar nu några dagar på ön Langkawi i NV Malaysia.

Till Langkawi anlände vi tillsammans med Pia och Ingmar, våra nyfunna vänner från Östergötland.  När vi bodde vid stranden på Koh Lipe var vi grannar under några dagar och sedan när vi råkade lämna Koh Lipe samma dag slog vi följe till deras boende på Langkawi och umgänget fortsatte på så vis även här ett par dagar innan deras hemresa.

Avsikten med stoppet här är att på plats kolla upp väder, boende, transporter och annat som vi behöver veta inför strandhuggen under den månad som  återstår av resan.

Det som hägrat i flera år skall nu bli verklighet, nämligen öarna i östra Malaysia. De s.k. "Robinsonöarna" är ju nu åter tillgängliga efter monsunperioden.
Spännande skall det bli och vi hoppas förväntningarna infrias.

Lite kuriosa: Kollade priset hos McDonalds´s på en BigMc & Co - RM 8,95 = SEK 18,50.

Koh Lipe 

Det är två år sedan vi var på Koh Lipe senast och vårt favoriboende hade inte ändrats. Även Sunrise Beach var sig lik med sitt lugn.

I andra hänseenden hade mycket ändrats.  Många av de gamla sandvägarna är nu betongbelagda. Mängder av nya butiker har tillkommit. Gamla fina restauranger har rivits och ersatts av nya och många helt nya har öppnats. Lyxiga resorter har tillkommit på bekostnad av de enkla och genuina.

Internet fanns förr också på ön, men då koncentrerad till Pooh´s restaurang o bar. Numera har massor av restauranger och resorter WiFi. Det visade sig även nu vara Mr Pooh som ligger bakom eftersom alla med WiFi köper tjänsten av honom.

Vi hade läst om att det numera skulle finnas en ATM på ön.

Jodå, skylten hittade vi men när vi närmare kollade hur det fungerade hos Varin Beach Resort så visade det sig att det inte var någon ATM utan en vanlig kortläsare som användes. Avgiften för uttag var 5% på summan. Det var alltså ingen skillnad mot andra kortläsare som det finns många av i butiker och på restauranger. Bluff-skylt skulle man också kunna säga.

Även om turismen ökar kraftigt så finns fortfarande lugnet på stränderna (bortsett från Pattaya Beach).
På "vår" strand Sunrise Beach är det fortfarande relativt lugnt. Vandrar man vidare till stränder som Sunset Beach, Bila Beach eller Sanom Beach så  hittar man ställen där det endast fanns några få turister.

Koh Lipe är fortfarande väl värt ett besök. Frågan är väl bara hur länge det dröjer innan det är sönderbyggt helt.
Höjdpunkter på Sunrise Beach är framför allt stranden med sitt härliga vatten och soluppgången. Fisk och skaldjur från grillen går inte heller av för hackor.

 

Hälsningar
Siv o Åke

Koh Jum, Koh Lanta, Koh Kradan och Koh Lipe

Hej och hå, vad tiden gå...r!

Tänkte få berätta lite ö för ö i vårt ö-hoppande.


Koh Jum

Vi lämnade turistsvängen som varade ett par veckor i början av februari och gjorde ett totalt lappkast, om man nu kan uttrycka sig så.

Från Ao Nang åkte vi till Koh Jum, som ligger ca 1 timme bort med båt och det blev skulle man kunna säga kontrasternas kontrast på flera sätt. På nätet hade vi läst om ön, stränder och olika boenden. Båten stannar ute i havet och där möter ett stort antal longtailbåtar upp och för gästerna in till sina anläggningar.

Vi hade läst en del om Joy´s Bungalow, http://www.kohjum-joybungalow.com/, som på sin hemsida kallar sig: Orginalet. Det var här det började år 1990. Man har även idag kvar sin idé om att el endast finns i restaurangen mellan 18.00--23.00. Det finns inget skrivet på hemsidan om internet heller, men efter någon dag lärde vi oss att WiFi finns under restaurangens öppettider. Under dagtid via batteri och sedan på kvällen via elverket. På kvällarna fick vi en fotogenlampa som belysning till hyddan. Mysigt var det att sitta på altanen med kvällskaffet, böcker och kortlek.

Restaurangen var fullsatt varje kväll med mycket snabb och god service. Att maten smakade underbart bekräftas av antalet gäster, både boende och sådana som kom utifrån.

Att inte ha AC, fläkt eller andra ljud omkring sig på natten skapade en otrolig tystnad. Även när personalen anlände på sina mopeder på morgonen så rullade dom utförsbacken ned med motorerna avslagna. Mao det var endast cikadornas konsert klockan tjugoöversex och fåglarnas uppvaknande som utgjorde ljudkulissen. Superskön upplevelse!

En annan anläggning ute på sydspetsen var Freedom Hut, http://freedomhut.com/, som också utstrålade servicevänlighet utöver det ovanliga. Här fanns strandens, ca 5 km lång, enda solsängar och parasoller (5 st). När vi frågade vad det kostar att hyra dom fick vi svaret att det var gratis och samtidigt fick vi, utan att fråga, lösenordet till deras WiFi och blev dessutom anvisade var laddningen av dator mm kunde ske. Så klart blev det frukost och lunch hos dom varje dag. Vi gamlingar kunde sedan njuta av solsängarna och även internet. God mat även här. Bungalow fanns också att hyra.

Det finns alltså el på ön och det finns så klart många andra ställen att bo på också. Vi tycker dock att de två vi besökte var mycket värde för pengarna.

Tvärs över ön ligger byn med sin båtpir för trafiken till och från fastlandet. Den fisk-restaurang som ligger vid havet kändes fin men  hade inte några gäster (höga priser?). Däremot finns ett antal små lokala Thai-restauranger som erbjöd rejäla portioner till mycket bra priser. Som vanligt får man en en trevlig måltid på sådana enkla ställen.

Koh Lanta

Båten mellan Ao Nang (Krabi-hamn) och Koh Lanta är ju den som stannar till vid Koh Jum. Efter besöket på Koh Jum hoppade vi på båten till Koh Lanta. En songtaew, lastbil med sittbänkar på flaket, tog oss till Long Beach. Efter lunchen gick Åke runt en stund för att söka boende och kravet var att komma nära  hotellet som våra vänner Monica och Bosse bodde på.
Det var inget höjdarställe vi valde utan vi var glada över att ha tak över huvudet ett par nätter relativt nära stranden.

Vi träffade Monica och Bosse ett par dagar och hade tillfälle att få njuta av deras hotell-faciliteter, som solsängar och poolområde. Efter ett par tidigare regndagar flöt det upp många maneter på stranden och poolen blev då ett bra alternativ för oss. Bosses dotter med familj fick vi också tillfälle att lära känna lite och umgås med. 7-åriga Kajsa var som en fisk i vattnet och simmade mer under ytan än över.

Tack, Monica och Bosse för ett par härliga dagar vid stranden och matborden!!!
Vi hörs och ses i Sundsvall framöver. 

Koh Kradan

Just nu finns vi på Koh Kradan, en ö med vita stränder och vatten i turkosfärg. Här finns 5-6 resorter och restaurangen. Precis som på Koh Jum är det lugnet som dominerar. Tur hade vi med valet av rum vilket gav oss en härlig havsutsikt från altanen. Sol, bad och promenader i ultrarapid fart är sysselsättningen på dagarna. Detta är ett paradis för alla som har lugn och ro högt på prioritets-listan. Stället som vi bor på heter:
http://www.kradanbeachresort.com/index_en.html

Utsikt från vår altan

Här finns en liten butik och receptionen har WiFi, som vid stark signal räcker till restaurangen och till rummets altan. Trafiken på stranden består endast av handdragna vagnar som för förnödenheter och bagage mellan båtar och resorter.

Koh Lipe

Avsiketen med att åter besöka, vår favorit i Thailand, Koh Lipe är att invänta monsuntidens slut i östra Malaysia. Vi har följt väderprognoserna och nu ser det ut som det snart är dags att ta sig dit.
Detta gör vi via Koh Lipe, Langkawi och sedan med buss över till Perhentian öarna.
Därför hoppar vi över Koh Bulone i år och åker direkt till Koh Lipe för att ha handlingsfrihet inför fortsättningen.

Koh Lipe har vi skrivit om förut, se länkar, och vi kommer därför endast att skriva om de förändringar som skett under de två år som gått sedan vi var där senast.

2010:    http://sivanoake.blogspot.com/2010/03/koh-lipe-sv-thailand.html 
2011:   http://www.resdagboken.se/m/akeosivan/sydostasien-2011-419110/dagbok/koh-lipe-langkawi-och-kl-2447811


Vi hörs snart igen och då från Malaysia.
Kram
Siv o Åke

Thailand

Tja,

det var ett tag sedan vi hörde av oss.
Var är Ni?  Hur mår Ni?  Vad upplever Ni?
Ja, det är frågor som säkert finns. Nu skall de besvaras, så gott det går.

Vi åkte ju från Indien den 4/2 till Kuala Lumpur och efter ett par timmars väntan fortsatte vi med Air Asia till Phukets flygplats. För att hämta andan lite efter en natt i luften valde vi att boka en bungalow på den närmast belägna stranden till flygplatsen. De två dagarna på den fina stranden Nairang Beach kunde vi bara njuta lite av eftersom vi kurerade en tredagars-förkylning.

Den 8/2 tog vi bussen de ca 85 km norrut till Khao Lak, Sivs kusin Gunnel o Stellan fanns där tillsammans med sina barn och barnbarn. Gunnel firade sin 65-årsdag där och vi anslöt till firandet.

Rislykta till Gunnels ära

Höjdpunkten på dagarna i Khao Lak var förstås Gunnels födelsedag som firades med skumpa på morgonen och sedan en härlig lunch på en strandrestaurang. Middagen stod sedan uppställd även den nära stranden. Hela dagen fick Gunnel njuta av uppvaktning, strandliv med sol och bad, goda måltider och vi fick också äran att ta del av dagen. Än en gång: GUNNEL GRATTIS!!!!

Tillsammans fick vi nu ytterligare några dagar tillsammans med mycket skönt strandliv och god mat. Alltför snart blev det dags att ta farväl från våra resevänner, Gunnel o Stellan, som åkte hemåt medan vi i vår tur drog vidare mot öarna i Phuketområdet.

Fritidsresor!?
Tidigt i höstas bokade vi rum i närheten av Khao Lak Seaview Resort o. Spa, där vi trodde att Gunnel o Stellan skulle bo. Vi fick lite senare ett mer precist hotelnamn och kollade då Fritidsresors hemsida och såg att  hotellet heter: Blue Village Exotic Khao Lak Seaview. När vi via Fritidsresors eminenta hemsida klickade på "Karta" fick vi en helt annan placering av hotellet och det stod plötsligt helt klart för oss att det finns 2 st hotell i Khao Lak med nästan samma namn.

Normalt är vi alltid skeptiska till kartor på nätet men när självaste Fritidsresor lägger ut en karta så tycker man ju att någon IT-tekniker eller personal på plats borde veta och kolla att allt är rätt på hemsidan.

Denna förvillande information på Fritidsresors hemsida gjorde att vi kom en dryg timme försent till vårt första sammanträffande. Tack vare SMS kontakt kom vi så småningom fram till de väntande värdarna. Det visade sig nu att vi kom att bo så nära varandra som vi från början tänkte.

Fortfarande i dag den 20/2 har inte Fritidsresor orkat ändra på sin hemsida (se under karta).

Från Khao Lak åkte vi buss in till Phuket-Stad. Vi tänkte stanna där i en natt för att sedan ta oss till Phi Phi öarna. Dåligt pålästa som vi var föreställde vi oss att man kan bo i närheten av båtpiren. Tji fick vi det var en pir där och inget annat. Vad göra?  En chansning togs och det blev en em båt till Phi Phi.

Phi Phi öarna
Runt om de berömda stränderna ligger höga berg och det västra berget har en utsiktsplats som är väl värd ett besök. Det är ca 300 trappsteg upp och avslutningsvis en lång uppförsbacke med betongbeläggning. Utsikten där uppe är otroligt vacker.

 Många fina bilder blev det. Man får också en känsla vilken förödelse som Tsunamin gjorde. I övrigt är det ett ungdomens paradis med massor av kvälls/natt aktiviteter. Längs smala gator strövar folk fram och tillbaka i massor. Måste tyvärr erkänna att vi fick nog efter två dagar och drog vidare till Ao Nang. Vi trodde att namnet Phi Phi innebar att det var "fågelöar" vi kom till. Fel, fel det vimlade av katter istället.

Ao Nang

Färjan från Phi Phi gick först till Krabi-hamn och sedan med båt-taxi de ca 20 km till hotellet på Ao Nang. Stranden vid staden var längre än förväntat och en dag testade vi den och det var helt OK. I övrigt åkte vi långsvansbåtar ut till stränderna Phra Nang, Puda och Chicken. Alla stränderna var mycket vackra. Det vackra stördes kanske lite av den livliga båttrafiken. Men det måste ju blir så när mycket folk är samlade på samma ställe.

Puda Beach

Puda Beach

Nu tar vi oss vidare i ö-hoppandet till Koh Jum och Koh Lanta. På Koh Jum finns ingen el mer än på kvällarna så där blir det Internet-skugga (lite semester kan man ju säga) och på Koh Lanta ser vi fram emot att få träffa fiskekompisen Bosse och hans Monica. Kul skall det bli.

Monica och Bosse, välkomna till Thailand.

Resekramar
Siv o Åke

PS
I dagarna kommer ett nytt nr av Resemagzinet att publiceras och vi finns troligen med i något hörn som gästskribent och det handlar återigen om Indien. Har du inte prenumererat eller bara läsa det nya numret så kan du klicka på loggan längst upp till höger.
DS