Munnar

Vi har varit på ännu en utflykt!

I planeringen låg en utflykt, som vi inte hann med 2010, till bergsstaden Munnar. Staden ligger ca 1500 möh. och 13 mil öster om Cochin. Munnar domineras  av teodlingar och te-fabriker. Det blev att åka buss igen och det blev lika spännande som alla de andra bussresorna.

Fordon, folk och aktiviteter ser man hela, hela tiden och det är väl inte så konstigt eftersom Kerala är stort som Småland och hyser dryga 30 miljoner människor. Då är ändå en rätt stor del av ytan bergslandskap med gles befolkning.

Först avverkades låglandet och efter ca 7 mil börjar det gå uppför och de våldsamma omkörningarna blir färre och därmed också tutandet. När 1 mil återstår till Munnar ser vi de första teodlingarna.

Nära busstationen för de statliga bussarna, en dryg km innan själva staden, ligger också några budgetboenden, JJ Cottage, Green View och SMM Cottage. Först behövde vi lunch och sedan var tanken att hitta ett rum för 3 nätter. Vi valde SMM Cotttage,  http://smmcottagemunnar.com/ ,  och fick ett hyfsat bra rum där.

Runt om i Munnar finns stor rikedom av vackra blommor. Här kommer några exempel.

Man säger ju att det är skillnad som på natt och dag och det är precis vad det är med temperaturen här. På dagarna var det soligt och ca 25gr och så snart solen gick ned sjönk tempen nedåt 10 gr, rätt kyligt mao. Det blir ju även kyligt på rummen på nätterna men filtar finns att tillgå. Kläder för utomhusbruk på kvällarna måste finnas i packningen eller kan köpas på plats.

Första dagen åkte vi en dagstur med 8 andra i en minibuss. 3,5 mil öster ut mot gränsen till grannstaten Tami Nadu ligger utsiktsplatsen Top Station, på 2260 möh. Det var huvudmålet för dagen.

Några stopp på vägen dit var det och nämnas måste ett av de första stoppen. Här skördade man te i en sluttning. Det är, fick vi lära oss, de nya skotten som skördas och det gör man var 15:e dag. I den här odlingen plockade man inte bladen för hand utan hade handdrivna skördare som man jobbade med, ungefär som en häcksax med en behållare på där te-bladen samlades upp. 

Te-odlingar överallt kunde ses. Sluttningarna formligen lyste gröna av te-buskar och lanskapet fick ett fantastiskt liv. Här och där sågs många människor aktiva med skördandet och som lyste som prickar bland buskarna och så såg och förstod vi hur tufft jobbet måste vara i stekande sol och bland vassa buskar som endast har smala gångar mellan sig i mycket branta sluttningar.

Efter lunchen inne i Munnar skulle vi till en Kryddträdgård 10 km söderut. Hela Munnar var igenkorkad av trafik denna dagen eftersom det var en stor helg med bl.a. En muslimsk festival.

I Kryddträdgården fick vi bra guidning bland både kända och okända sorter. Det som måste nämnas var den unika blomman Neelakkurunji, som det finns en buske av här. Det speciella med den blomman är att den blommar bara vart 12:e år, exakt, och nästa gång den blommar är år 2018.

Åk dit pepparn växer

Kaffebönor på tork i solen

Andra dagen ägnade vi oss åt en egen långpromenad i Munnar stad och i omgivningarna. Strax söder om busstationen ligger en blomsterpark som det var skönt att ströva i även om den inte var av den mest välskötta sorten. Där finns också en kryddbod och kunnig personal som kan berätta om sorterna och änvändningsområdena. Tvärs över vägen från kryddboden går en asfalterad väg upp i sluttningen mot te-odlingarna. Den vägen följde vi och även senare när den övergick i sandväg. Åter fick vi se på nära håll hur vackert te-odlingarna ligger i det böljande sluttningslandskapet.

Huttrande i morgonkylan åt vi vår frukost på en utomhus-servering innan bussen åter vände nedför mot Ernakulam.

Sköt om Er, 

det kommer mer om ett par dagar 

Siv o Åke

Fort Cochin

Hejsvejs!

För några dagar sedan åkte vi ännu mer buss. Då var det dryga 20 mil mellan Kovalam och Ernakulam, som är staden på fastlandet, och till norra delen av ön Cochin. Den norra delen är den koloniala delen och heter Fort Cochin.

Bussresa ja!
Det var spännande igen.. När man tänker på ordspråket "Tuta och kör", står det ganska klart att det måste vara översatt från indiskan.
Vi lämnade Trivandrums busstation en tidig morgon för de dryga 5 timmarna i buss.

Även vi har ju funderat mycket på hur det kan vara lönsamt att köra dessa dryga 20 milen till det biljettpris vi betalade, RS 150 = 18,40/pers. Det är en chaufför och en konduktör ombord och dieseln kostar vid pumpen RS 50,74 = SEK 6,20/l  (bensinen RS 70,22 = SEK 8,60/l). Dessutom är ju bussarna till åren komna och kostar säkert mycket i underhåll.
När våra bussar är fullsatta är dom ju inte ens halvfulla här och folk hoppar  av och på hela tiden så det är ju många betalande längs vägen.
Frågade ett par indier om det även för dom är billigt att åka buss och fick direkt svaret: Ja, det är det. En av dem vi frågade sa att indierna själva kallar trafiken för ett organiserat kaos.
Så klart är det stora subventioner från staten  som gör att det är billigt att åka. Dessutom går det ju bussar åt alla håll och kanter i landet.
Som märks skulle man ju kunna skriva en bok om bussåkande -och körande.

Vi besökte ju Fort Cochin under resan 2010 och skrev då i bloggen om  dagarna bland sevärdheterna så här, med bilder:
http://sivanoake.blogspot.in/2010/02/kerala-indien-del-1.html

Låt oss berätta om stranden här i krokarna, en ny grej för oss.

Cherai Beach
Cherai Beach ligger ca 25 km norrut på grannön, Vypeen. Vypeen ligger norr om Fort Cochin. Dit kom vi med en liten färja som trafikerar hamninloppet. Från färjeläget på Vypeen går en lokalbuss upp till Cherai Beach. Visserligen kliver man av bussen ca 3 km från själva stranden men det blev då en Tuk Tuk den sista biten.
Det blev en ny upplevelse, dels stranden men också transporten dit och tillbaka. Var kliver man av en buss efter 45 min åkande?. Jo, hjälpsamma indier och konduktörer ser till att visa när det är dags att gå av bussen.

Trix och tips: Efter lunch på "den fina resorten" frågade vi försynt i receptionen om det var möjligt att låna solsängar och parasoll nu när vi varit lunchgäster. Ett snabbt telefonsamtal och så var den saken fixad. Badhanddukar fick vi låna och två från personalen ordnade solsängarna och satte upp parasollen.





Själva stranden, flera km lång, låg nästan helt öde och vi beräknade att  max. 100 personer fanns där.

Vi återvände några dagar senare och med lunchen som lockbete fick vi åter låna utrustningen på stranden.
Men si återresan blev en ny överraskning. Det gick nämligen inga bussar denna eftermiddag, eftersom det pågick en Tempelfestival längs vägen söderut. Vid byns tempel var det massor av folk som samlats och även längs vägen var många på  väg dit och därifrån.  På vägen kunde vi se många spår av elefantparaden, nämligen all spillning.

 Framför templet stod många elefanter uppställda. På den södra sidan om själva festivalen fanns bussarna. Är bussarna knökfulla med folk normalt var det sju resor värre denna gången. Många åkte ju buss från festivalen.

Hur vi bor kan ses på länken nedan. Vi var inte nöjda med det ställe som vi förbokade och därför bytte till Cochin Casa Bella och här finns tillgång till kök och kylskåp och ett skapligt WiFi nätverk på rummet. Priset är inte heller så tokigt: RS 600 = SEK 73/natt.

/http://cochincasabella.com/

Ha´ det gott!
Siv o Åke

Kanyakumari (eng. Cape Comorin)

Hej,

Vi har varit på utflykt..

Till Kanyakumari. Det var alltså till Indiens sydligaste udde vi åkte. Likt andra länders yttersta spetsar var även detta ett spännande besök. Precis som Danmarks nordspets vid Skagen och Cyperns östspets.
Här vid Kanyakumari möts tre stora vatten, Arabiska Sjön, Indiska Oceanen och Bengaliska viken.
Det är ju här Indien slutar, eller kanske börjar...

Hur kommer man dit?  Jo, med buss eller tåg. Tåget går från Trivandrums Centralstaion. Bussen startar varje dag kl. 09.30 från busshållplatsen  i Kovalam Beach. Promenad norrut på Lighthouse Beach och Hawah Beach och sedan uppför backen mot infarten till Leela Hotel. De ca 85 km tog med bussen 3,5 timmar och kostade RS 80/person = SEK 10:-
Bussen går via busstationen inne i Trivandrum och sedan ned till Cape Comorin.

Bussresan ja, det är ju ett kapitel för sig i detta landet och denna resa var inget undantag. Ordspråket säger ju: "Att sitta med hjärtat i halsgropen".
En bussresa i Indien är alltid spännande, intressant och framför allt ett billigt färdsätt, Om man lämnar halsgropen hemma kan ju bussåkandet dessutom vara fascinerande.

Framme på huvudgatan ned mot sydspetsen kollade vi först med turistinformationen om returbussarna och då visste vi att vi hade 5 timmar att disponera här. Efter en snabb lunch kunde vi 
med egna ögon se de många marknadsstånden. Det är verkligen högtryck på försäljarna. Så värst många turister såg vi inte till men däremot vallfärdar pilgrimerna hit.

Först tittade vi in i byggnaden som uppförts till Mahatma Gandhis minne. Bakom byggnaden kunde man sedan själva spetsen ses.

Tanken var att åka med färjan ut till ön med monumenten, men den enorma kön vid färjeläget fick oss att avstå den delen.

 

Statyn på den konstgjorda ön ca 500 m ut i havet  är 40 m hög.

Det är en ritual bland pilgrimerna att bada i något av de tre haven som möts här.  Sådana här platser är alltid lika mäktiga att beskåda.

  Lite speciellt var det att se den ström av vatten som drog förbi i det lilla sundet mellan utsiktsplatsen och den lilla kobben utanför. Här strömmade vatten från det ena havet över till ett av de andra.


  Vi stannade här några timmar innan vi åkte med kvällsbussen åter mot Trivandrum. Många rekommenderar att övernatta för att se både solnedgången över Arabiska Sjön som soluppgången över Bengaliska Viken, men vi avstod från det.

Bussresan tillbaka var minst lika spännande den också, om inte ännu mer spännande. Nu var det ju dessutom en resa i mörker med massor av mötande fordon som bländade med felinställda lysen. I Trivandrum blev det taxi till Kovalam, eftersom inga bussar kör efter kl. 22.00.

Panoramabild med fr.v. Bengaliska Viken, Indiska Oceanen och Arabiska Sjön. (Klicka på bilden för större bild)

I morgon lämnar vi Kovalam för att ta oss till Cochin. Nu väntar ca två veckor med en eller två utflykter upp i Kardemummabergen.

Kram och på återhörande
Siv o Åke


Nu säger vi som dom säger i TV:  Här kommer ett avbrott för information, mao reklam!
Våra goda vänner och tillika reseinspiratörer driver en hemsida i intressets namn: budgetres.se
Här hittar man massor av intressanta saker om resor i alla de former.:


Om du inte redan får den så gå in på sidan för att beställa ett eget ex av det splitternya ReseMagazinet (Nr 1 kom ut i går) som är helt gratis.

Kolla själv:

Budgetres.se En helt oberoende reseportal
med resetjänster för budgetresenärer’

Idag kom en nyhet, första nr av ReseMagazinet. Här finns vi med som gästskribenter med lite text men också med färska prisuppgifter från Indien, kolla i högerspalten.

Läs mer om vår resa i
nya resetidningen online

ReseMagazinet
Prenumerera idag. Helt gratis

Bildextra

Hej,

Skriva en massa text det är ju en sak, men i bland kan det vara lika trevligt att bara låta bilder tala.
Här följer några bilder ur vårt fotoalbum.

Håll tillgodo!

Har man ingen solsäng, får man bygga en egen.

Hemglass är ute och kör

Tårtor till julen

Paraplyverkstad

Bussresa med gott om resenärer

Kläder på tork

Hattar som måste torkas efter den enda regndagen på 6 veckor.

Hotel Rockholms tvätt torkas

Thali Meal - en typisk indisk rätt

Grillad barracuda med vitlök o pomme, favoriträtten.

Hel fisk, grillad i tandori ugn

Besök hos frisören är kul, tycker Siv.

Siv klipper tilll sig!

Att fiska kan ju ske på många sätt. Ett sätt som är trevligt att beskåda är att "Dra not". När man ser detta fiskesätt på hemmastränderna är det lätt tänkt att det bara är en turistgrej. Under en långpromenad kunde vi se metoden i aktion även där inga turister alls fanns.

Tidiga mornar åker man ut med båten och lägger nätet. Långa rep är fästade vid nätets ändar. Båten för den ena änden in till land. Under tiden simmar några ur besättningen i land med den andra.

Byns män ansluter nu för att under sång och hejaramsor hala in nätet sakta men säkert. Längst bak finns en man som ordnar rephögen och därefter kommer en ålderman som håller igång sången och ropen. Det övriga gänget jobbar ungefär som tempocyklisterna gör. Dom byter hela tiden position. När han kommit till den sista positionen får han en stunds vila under vandringen fram till den främsta positionen.

Dagens fångst

Båten "rullas eller vrids" upp på fast mark.

Inom kort är våra dryga 6 veckors semester här i Kovalam slut. Nästa vecka den 22/1 åker vi ca 30 mil norrut till Chochin och då börjar vi resa. Det kommer nu under många veckor att bli utflykter i bergen i Indien, ö-luffningar i Thailand och Malaysia. Det blir 3-5 nätter på varje resmål. 

Mer om dessa äventyr kommer framöver.

Kramar

Siv o Åke

Livet på Lighthouse Beach, Kovalam

Hej igen kära bloggläsare,

Så här har vi det, och haft det hela tiden. För det mesta soligt, några molniga dagar däremellan. Ett par kvällar har det åskat och regnat.

Hur är det med hälsan, frågar några i e-posten. 

Jo, tack i stort sett är det bra. Men, visst något händer ju alltid under en dryg månad. Åke har, peppar peppar, klarat sig helskinnad. 

Siv däremot, hade ett par dagar i början med en sviktande mage. 

Hon har dessutom ett känsligt vänster-öra, känsligt mot saltvatten. Nu har en öroninflammation kurerats med några dagars penicillin och det känns redan bättre. 

Det finns duktiga apotekare här, även om dom jobbar i liten skala och under enkla förhållanden.

En vattenkokare ingår i våra måsten på resor. Med den kan tevatten kokas om någon hals-åkomma skulle behöva lindras nattetid. Kvällskaffet är ju inte heller fel att kunna fixa på rummet osv. 

Numera har vi, tack Roy för hjälpen, en liten insats över värmespiralen som gör att ägg kan kokas.

Frukosten, t.ex. kaffe, ägg, yoghurt, tomat, gurka, rödlök, banan intar vi i lugn och ro på den härliga balkongen.

Härunder kommer ett par bilder på vårt boende som har kylskåp, internet och ligger ca 75 m från stranden. Lite mörka träslag, tyckte vi först, men vi trivs hur bra som helst. Det som är bra är många eluttag, gott om belysning och förvaringsutrymmen.

Det händer grejor hela tiden som blir dagboksanteckningar. När frukostbilden, med de nykokta och nyskalade äggen var tagen så försvann ett av äggen under tiden kameran lades på sin plats i rummet. Det var en av de kringflygande kajorna som var framme och snodde det. Snopigt!!

Nyårsaftonen 2012

Den takfria takrestaurangen Crab Club, där vi firade julaftonen, blev även tillhållet på nyårsaftonen. Här kunde vi se hela strandlinjen och vid midnatt kunde alla fyrverkerierna beundras.

Någon större säkerhet gick inte att se när smällarna fyrades av. Åskådare fanns  alldeles för nära enligt det svenska sättet att se på säkerheten.

Längs strandpromenaden  vandrade folk långt efter midnatt. De flesta indier ropade Happy new year till turisterna och många ville ta i hand. Skaka hand gör man mycket ofta här, inte bara vid nyår, det är en artighetsgest.

Vid ett musik-café var strandpromenaden totalt igenpackad av folk som ville komma in eller bara lyssna. Poliserna hade fullt jobb att ge plats för förbipasserande. Även på stranden var det tjockt av ungdomar.

 

Tema: Huvudsaken, är på!!!

Glömde i början av inlägget att önska alla en riktigt god fortsättning på det nya året. 

Bättre sent än aldrig.

PS..

Större bilder får man om man klickar på en av dem. En form av bildspel kommer då upp på skärmen.

DS

Kramar

och på återhörande!

Siv o Åke