Koh Lipe och Langkawi

Hej!

Vi tillbringar nu några dagar på ön Langkawi i NV Malaysia.

Till Langkawi anlände vi tillsammans med Pia och Ingmar, våra nyfunna vänner från Östergötland.  När vi bodde vid stranden på Koh Lipe var vi grannar under några dagar och sedan när vi råkade lämna Koh Lipe samma dag slog vi följe till deras boende på Langkawi och umgänget fortsatte på så vis även här ett par dagar innan deras hemresa.

Avsikten med stoppet här är att på plats kolla upp väder, boende, transporter och annat som vi behöver veta inför strandhuggen under den månad som  återstår av resan.

Det som hägrat i flera år skall nu bli verklighet, nämligen öarna i östra Malaysia. De s.k. "Robinsonöarna" är ju nu åter tillgängliga efter monsunperioden.
Spännande skall det bli och vi hoppas förväntningarna infrias.

Lite kuriosa: Kollade priset hos McDonalds´s på en BigMc & Co - RM 8,95 = SEK 18,50.

Koh Lipe 

Det är två år sedan vi var på Koh Lipe senast och vårt favoriboende hade inte ändrats. Även Sunrise Beach var sig lik med sitt lugn.

I andra hänseenden hade mycket ändrats.  Många av de gamla sandvägarna är nu betongbelagda. Mängder av nya butiker har tillkommit. Gamla fina restauranger har rivits och ersatts av nya och många helt nya har öppnats. Lyxiga resorter har tillkommit på bekostnad av de enkla och genuina.

Internet fanns förr också på ön, men då koncentrerad till Pooh´s restaurang o bar. Numera har massor av restauranger och resorter WiFi. Det visade sig även nu vara Mr Pooh som ligger bakom eftersom alla med WiFi köper tjänsten av honom.

Vi hade läst om att det numera skulle finnas en ATM på ön.

Jodå, skylten hittade vi men när vi närmare kollade hur det fungerade hos Varin Beach Resort så visade det sig att det inte var någon ATM utan en vanlig kortläsare som användes. Avgiften för uttag var 5% på summan. Det var alltså ingen skillnad mot andra kortläsare som det finns många av i butiker och på restauranger. Bluff-skylt skulle man också kunna säga.

Även om turismen ökar kraftigt så finns fortfarande lugnet på stränderna (bortsett från Pattaya Beach).
På "vår" strand Sunrise Beach är det fortfarande relativt lugnt. Vandrar man vidare till stränder som Sunset Beach, Bila Beach eller Sanom Beach så  hittar man ställen där det endast fanns några få turister.

Koh Lipe är fortfarande väl värt ett besök. Frågan är väl bara hur länge det dröjer innan det är sönderbyggt helt.
Höjdpunkter på Sunrise Beach är framför allt stranden med sitt härliga vatten och soluppgången. Fisk och skaldjur från grillen går inte heller av för hackor.

 

Hälsningar
Siv o Åke

Koh Jum, Koh Lanta, Koh Kradan och Koh Lipe

Hej och hå, vad tiden gå...r!

Tänkte få berätta lite ö för ö i vårt ö-hoppande.


Koh Jum

Vi lämnade turistsvängen som varade ett par veckor i början av februari och gjorde ett totalt lappkast, om man nu kan uttrycka sig så.

Från Ao Nang åkte vi till Koh Jum, som ligger ca 1 timme bort med båt och det blev skulle man kunna säga kontrasternas kontrast på flera sätt. På nätet hade vi läst om ön, stränder och olika boenden. Båten stannar ute i havet och där möter ett stort antal longtailbåtar upp och för gästerna in till sina anläggningar.

Vi hade läst en del om Joy´s Bungalow, http://www.kohjum-joybungalow.com/, som på sin hemsida kallar sig: Orginalet. Det var här det började år 1990. Man har även idag kvar sin idé om att el endast finns i restaurangen mellan 18.00--23.00. Det finns inget skrivet på hemsidan om internet heller, men efter någon dag lärde vi oss att WiFi finns under restaurangens öppettider. Under dagtid via batteri och sedan på kvällen via elverket. På kvällarna fick vi en fotogenlampa som belysning till hyddan. Mysigt var det att sitta på altanen med kvällskaffet, böcker och kortlek.

Restaurangen var fullsatt varje kväll med mycket snabb och god service. Att maten smakade underbart bekräftas av antalet gäster, både boende och sådana som kom utifrån.

Att inte ha AC, fläkt eller andra ljud omkring sig på natten skapade en otrolig tystnad. Även när personalen anlände på sina mopeder på morgonen så rullade dom utförsbacken ned med motorerna avslagna. Mao det var endast cikadornas konsert klockan tjugoöversex och fåglarnas uppvaknande som utgjorde ljudkulissen. Superskön upplevelse!

En annan anläggning ute på sydspetsen var Freedom Hut, http://freedomhut.com/, som också utstrålade servicevänlighet utöver det ovanliga. Här fanns strandens, ca 5 km lång, enda solsängar och parasoller (5 st). När vi frågade vad det kostar att hyra dom fick vi svaret att det var gratis och samtidigt fick vi, utan att fråga, lösenordet till deras WiFi och blev dessutom anvisade var laddningen av dator mm kunde ske. Så klart blev det frukost och lunch hos dom varje dag. Vi gamlingar kunde sedan njuta av solsängarna och även internet. God mat även här. Bungalow fanns också att hyra.

Det finns alltså el på ön och det finns så klart många andra ställen att bo på också. Vi tycker dock att de två vi besökte var mycket värde för pengarna.

Tvärs över ön ligger byn med sin båtpir för trafiken till och från fastlandet. Den fisk-restaurang som ligger vid havet kändes fin men  hade inte några gäster (höga priser?). Däremot finns ett antal små lokala Thai-restauranger som erbjöd rejäla portioner till mycket bra priser. Som vanligt får man en en trevlig måltid på sådana enkla ställen.

Koh Lanta

Båten mellan Ao Nang (Krabi-hamn) och Koh Lanta är ju den som stannar till vid Koh Jum. Efter besöket på Koh Jum hoppade vi på båten till Koh Lanta. En songtaew, lastbil med sittbänkar på flaket, tog oss till Long Beach. Efter lunchen gick Åke runt en stund för att söka boende och kravet var att komma nära  hotellet som våra vänner Monica och Bosse bodde på.
Det var inget höjdarställe vi valde utan vi var glada över att ha tak över huvudet ett par nätter relativt nära stranden.

Vi träffade Monica och Bosse ett par dagar och hade tillfälle att få njuta av deras hotell-faciliteter, som solsängar och poolområde. Efter ett par tidigare regndagar flöt det upp många maneter på stranden och poolen blev då ett bra alternativ för oss. Bosses dotter med familj fick vi också tillfälle att lära känna lite och umgås med. 7-åriga Kajsa var som en fisk i vattnet och simmade mer under ytan än över.

Tack, Monica och Bosse för ett par härliga dagar vid stranden och matborden!!!
Vi hörs och ses i Sundsvall framöver. 

Koh Kradan

Just nu finns vi på Koh Kradan, en ö med vita stränder och vatten i turkosfärg. Här finns 5-6 resorter och restaurangen. Precis som på Koh Jum är det lugnet som dominerar. Tur hade vi med valet av rum vilket gav oss en härlig havsutsikt från altanen. Sol, bad och promenader i ultrarapid fart är sysselsättningen på dagarna. Detta är ett paradis för alla som har lugn och ro högt på prioritets-listan. Stället som vi bor på heter:
http://www.kradanbeachresort.com/index_en.html

Utsikt från vår altan

Här finns en liten butik och receptionen har WiFi, som vid stark signal räcker till restaurangen och till rummets altan. Trafiken på stranden består endast av handdragna vagnar som för förnödenheter och bagage mellan båtar och resorter.

Koh Lipe

Avsiketen med att åter besöka, vår favorit i Thailand, Koh Lipe är att invänta monsuntidens slut i östra Malaysia. Vi har följt väderprognoserna och nu ser det ut som det snart är dags att ta sig dit.
Detta gör vi via Koh Lipe, Langkawi och sedan med buss över till Perhentian öarna.
Därför hoppar vi över Koh Bulone i år och åker direkt till Koh Lipe för att ha handlingsfrihet inför fortsättningen.

Koh Lipe har vi skrivit om förut, se länkar, och vi kommer därför endast att skriva om de förändringar som skett under de två år som gått sedan vi var där senast.

2010:    http://sivanoake.blogspot.com/2010/03/koh-lipe-sv-thailand.html 
2011:   http://www.resdagboken.se/m/akeosivan/sydostasien-2011-419110/dagbok/koh-lipe-langkawi-och-kl-2447811


Vi hörs snart igen och då från Malaysia.
Kram
Siv o Åke