Perhentian Kecil och Kapas

Perhentian Kecil
 Målet för de sista veckorna var östkusten med Perhentian öarna, Kapas, Tioman och om tiden tillåter ytterligare en ö i Tiomans närhet.

Utsikt från rummet på Kecil

På ön Langkawi åkte vi taxi till färjeläget i Kuah, sedan färja till Kuala Perlis på fastlandet och nattbuss över till Kuala Besut på den östra sidan. I Besut köpte vi biljett till snabbåtarna över till Perhentian. Vi blev hämtade kl. 17.00 från hotellet på Langkawi och var framme på Perhentian Kecil kl. 08.00 och efter en god frukost hittade vi ett bra boende nära stranden vid 9-tiden.

Varför åkte vi till den östra delen av Malaysia?

Under flera år har vi då och då läst om Perhentian, Tioman och andra öar i området. Delvis också minnen från Robinson-programmen i TV som spelades in på några av öarna.

Kruxet har, under åren vi rest i Asien, varit årstiden. Under tiden dec. - febr. råder monusnen och det oroliga havet gör att tillgängligheten minskar och regnen är inte heller så tilltalande.

Trots att vi inte är några dykare eller snorklare åkte vi hit ändå eftersom vår nyfikenhet består av såväl naturupplevelser som sol o bad.

Valen var som vanligt flera. Vilken av öarna skall väljas? Den lilla eller stora? Valet föll på Perhntian Kecil (den lilla) eftersom den ön har fler enklare boenden än Perhentian Besar (den stora) att välja på. Sedan valde vi Coral Beach som på nätet hade omdömet om att ha den bästa stranden. Väl på plats visade sig att även den andra stranden, Long Beach, var minst lika fin. Kristallklart vatten och vita sköna stränder. Lyxigt värre, skulle man kunna säga.

Kortspel så fötterna blir blöta!

Coral Beach domineras av företag som arrangerar dyk -och snorkelutflykter. Fredrik, detta måste vara något för dig som dykare.

Det är klart att man blir påverkad att prova snorkning när man är i denna miljön. Dessutom påverkades vi av kommentaren i förra blogginlägget: Snorkning är ett måste här!!

Okunniga snorklare som vi var så hyrdes snorkelutrustning en dag och vi kände oss för med några timmars träning. Dessutom har problemen med öronen skapat en försiktighet hos oss. Siv hade ju inflamation i ena örat i drygt fyra veckor i Indien.

Efter snorkeltesterna kändes det helt ok och vi bokade en heldagsutflykt med 6 timmars snorkling.

Lite fundersamma var vi allt inför utmaningen. De flytvästar som krävdes för båtfärden behöll vi på under snorklingen som en extra trygghet. Det kändes direkt efter ett par minuter att oron var helt obefogad. Kan vi hänga med på detta så kan i princip alla göra det också. Tack Jan-Erik för kommentaren i förra blogginlägget.

Turen varade i sex timmar med fem stopp och ett stopp för lunch.

Först släpptes vi i för att se fisklivet runt ett fint korallområde. Detta med fiskar och fiskarnas färger var bara det fantastiskt att se. Det var allt från nästan genomskinliga sandfärgade fiskar till lila färger, hela spektrat av färggranna fiskar etsade sig fast på näthinnan. Att uppleva korallerna var nästan lika spektakulärt som fiskarna. Lite som att komma ut i svampskogen, bland jättesvampar, kändes det som, magiskt.

Andra stoppet blev vid Turtle point. Här kunde vi se stora havssköldpaddor. Vi följde en av dem i 10-15 minuter. Detta är den tid de kan uppehålla sig på havsbottnen innan de måste upp till ytan för att hämta ny luft. I lugn takt simmar den upp och efter ett par sekunders andning dyker den snabbt ned igen för att forsätta sitt betande på bottnen. Siv lyckades simma riktigt när sköldpaddan och kunde följa den hela vägen upp till ytan endast ett par meter från den. Mäktigt var det!!

Tredje stoppet blev Shark Point. Nu var det spännande, skulle vi få se några hajar eller hade vi hajat informationen fel. Vi simmade nära land och såg återigen en uppsjö av färger hos såväl stora som små fiskar när plötsligt en haj simmade förbi. Ytterliare 3-4 st såg vi under några minuters tid. Fantastiskt känsla det också!!

Som sagts ytterligare två stopp gjordes, även de med färggranna fiskstimm men de förbleknade så klart i jämförelse med havssköldpaddor och hajar.

Efteråt kan vi bara instämma med kommentaren i förra inlägget: DETTA ÄR ETT MÅSTE!

Undervattensbilderna togs av vår guide och båtförare som för en rimlig penning kopierade bilderna till vårt USB-minne vid middagen på kvällen.

En vanlig fallgrop för resenärer som åker på egen hand:

Vi hade frågat på ett par av resorterna ute på Perhentian Kecil om hur man enklast tar sig från Kuala Besut på fastlandet till Marang (piren för färd ut till ön Kapas). Svaret vi fick där var att det går lokalbussar från en plats ett par hundra meter från färjeterminalen och att dom går en gång varje timme. Va´ bra då får det bli så vi reser vidare, bestämde vi. Fördelen med lokalbussar är ju att man får se mer av landsbygd och natur än om man snabbt åker expressbuss, kanske på motorväg. Det tar visserligen lite längre tid men det ger mycket mer av upplevelser att åka med lokalbefolkningen som ensamma turister.

Vid ankomsten till terminalen formligen kastade sig, som vanligt, taxi -och bussbiljettsäljarna över oss med en fantastisk svada. Först taxi 15 km ut till stora vägen och sedan en expressbuss utan stopp är det bästa sättet för att ta sig till Marang. Detta är en monolog svår att stå emot eftersom tiden för att hinna med expressbussen är knapp, enligt säljarna.

Vi lyckades stå emot och i en dryg timme stod vi i värmen och inväntade lokalbussen och som vanligt var det väl värt mödan.

Kapas

Oj, oj, oj vad bra vi trivdes på Kapas, så bra att vi stannade en hel vecka. Lugnt, skönt och ingen kommers alls.

Vi vill tacka redaktören av Resemagazinet för tipset om att vi absolut inte skulle missa ön Kapas när vi ändå var i närheten. Rådet följde vi och ångrar det absolut inte. Via hamnen i Marang tar man sig ut till Kapas. Ön ligger inte mer än en 15 min båtresa bort.

KBC (Kapas Beach Chalet) var enklet och avslappnat, total rofylldhet rådde här. Här betalade vi för mat och boende vid avresan. Detta skapar en extra trivsel -och förtroendekänsla.

Utsikt från altanen på Kapas

Personalen var trevlig och gav omgående en mängd information om stränderna och snorkling på ön. Ägaren berättade mycket om sin mor som var född i Västervik och nu bott i Kuala Lumpur i ca 50 år. Han berättade även om bl.a. språkets utveckling och religionen i Malaysia.

Här fanns det bara ett par små enkla kiosker och en handfull antal restauranger. Vattnet är även här turkost, kristallklart och stränderna sköna.

Vi bor mitt på öns västra sida och följer man stränderna norrut så blir det färre och färre människor ju längre norrut man kommer. Trappor och brorar av betong har byggts för att underlätta vandringen till de olika stränderna. 

Trappor o broar gör det lättare att nå stränderna på Kapas

Längst i norr vid sundet till den lilla ön Gemia finns det bästa snorkelvattnet. Bitna av snorkling som vi nu är hyrde vi utrusning för en dag och begav oss dit. Både koraller och fiskar kunde vi se här även om de var både fler och större på Perhentian.

Nu drar vi söderut mot Tioman-ön och som sagt någon fler ö. Hittills har vi inte stött på de förhatliga sandflugorna och så klart hoppas vi slippa känna av dem, trots varningar, på Tioman också.

Skickar detta blogginlägg från Marang på fastlandet nu när vi äntligen fick fatt i en bra internet-uppkoppling. Vi väntar just nu på nattbussen till staden Mersing, ca 50 mil söderut.
 

Kramar

Siv o Åke

PS

I nr 3 av Resemagazinet finns del 3 av vårt Indienbesök att läsa. 

http://www.budgetres.se/RM/RM3.htm?utm_campaign=cmp_186965&utm_source=getanewsletter  

DS