Pondicherry, Auroville och Mamallapuram

Hej därhemma eller var nu Ni än befinner Er!

Det är dags att skriva lite om de sista städerna som besökts: (Poducherry) eller Pondicherry som det hette förr och fortfarande ofta kallas, Auroville och Mamallapuram.

Avsikten var också att kunna uppdatera bloggen innan avresan från Chennai, men så finns det något som heter krånglande uppkoppling mot nätet. Därför kommer detta några dagar försenat.

Pondicherry

Pondy ligger ca 15 mil söder om Chennai i delstaten Tamil Nadu. Trots läget i delstaten är Pondy ett Union Territory, dvs staden lyder direkt under Delhi. Detta innebär bl.a. skattefördelar. Alkoholskatterna är betydligt lägre än i Tamil Nadu.

Staden var förr en fransk och blev indisk först år 1954. Det franska finns kvar inom området mellan stranden och den numera nästan uttorkade kanalen. Här servaras mycket franskinspirerad mat med menyer på franska och engelskan med små små bokstäver. Även gatunamnen har kvar det franka ordet Rue i stället för street, t.ex. Rue Bussy och strandpromenaden heter Goubert Avenue,

Byggnaderna är så klart också i fransk/europeisk stil.

Dock, efter ett par dagar i ”Frankrike” började vi längta tillbaka till Indien och framförallt den indiska smakrika maten. Då var det bara att korsa kanalen och köra in huvudet i myllret igen och där fanns åter Masala Dosa, Chicken Tikka Masala, Thali och alla de andra favoriterna. Härligt!

Goubert Avenue, Strandpromenaden

Inte Paris, här inte.

Polis med den typiska "kepsen".

Svenskt, kanske...

......en av flera kyrkor i stan.

Auroville

Ca 3 mil från Pondicherry ligger experimentstaden Auroville. Ett internationellt samhälle där många nationalliteter bor. Idag bor det ca 1800 människor från drygt 100 länder. En stor del är indier men även någta svenskar bor här.

Auroville började byggas på 60-talet med både politiskt -som ekonomiskt stöd från den indiska staten. Dessutom har invånarna ett speciellt visum som gör att dom slipper de vanliga 6-månadernas turistvisum.

Staden är mycket utspridd i djungeln men det skapades ett centrum, Matrimandir, som samlingspunkt. Denna kupol med guldfärgade ”tallrikar” har i toppen en prismakonstruktion som leder ljuset lodrätt ned till kupolens botten. Här i ljuset skapas en miljö för avspänning, koncentration och meditiation.

Direkt till vänster om Matrimandir finns ett stort träd, Banyan, som är ca 100 år gammalt. Trädet har en diameter av 50 m. Tack vare att dess rötter växer nedåt från grenarna och sedan skapar en ny stam som stöd till grenen, kan trädet fortsätta att växa på bredden. Ett yngre träd som vi såg längs vägen visar tydligt detta.

Ett sätt att ta sig till Auroville är att hyra en Tuk Tuk. Föraren väntar då i 3 timmar innan återfärden.

Det vi hann med var att se Matrimandir från utsiktsplatsen och att sturdera bilder och annat i informations-centralen.

Matrimandir, med Banyan-trädet till vänster.

Kolla vilka rötter, som stödjer.

Mamallapuram

Mamallapuram måste vara stenhuggeriets Mekka. På 600-talet skapades de flesta av de tempel och andra konstverk genom att utnyttja berget. De är två områden som är mycket sevärda. Båda ligger inom några hundra meters avstånd från stan. Dels berget där den berömda Krishnas smörboll ligger på berget och ser ut att kunna rulla iväg när som helst och dels lite längre söderut Five Ratas (fem uthuggningar på en mycket koncentrerad yta).

Inträdet till Five Ratas, gäller även som inträde till Sea Shore Tempel ute vid havet, är för indier 10 Rupies och för oss gäster 250 Rupies.

Det är också fantastiskt att man har bevarat stenhuggarkonsten ända in i våra dagar. Gatorna från staden och ut till Five Ratas är kantad av stenhuggare som tillverkar små prydnadsföremål och även stora objekt för offentlig miljö.

Den världsberömda, Krishnas Smörboll.

Motvikten är helt OK

Kho Bulon heter ön i SV Thailand dit vi nu kommit och nu väntar semester, bara semester. Sol och bad är vad som gäller.

Inga tempel eller andra sevärdheter finns inplanerade.

Därför avslutas också bloggandet.

Tack, tack alla för kommentarerna i bloggen, alla mailen och telefonsamtalen på Skype och Viber (Viber hade bäst hörbarhet när näten var klena). Det är härligt att höra från Er och även få ta del av vad som händer hemma.

Tack igen och HEJ DÅ

Siv o Åke