Mysore, Indien

Hejsvejs!

Kan rapportera att vi mår väl, mycket väl.

Peppar, peppar ta i………….
än så länge har vi kontroll på allt, inkl. våra magar.
Resan flyter på enligt vår grovplanering och om Indien finns hur mycket som helst att berätta. Vi kommer att behöva några timmar och många bilder för det.

Mysore var en gång huvudstad i kungariket Mysore fram till självständigheten 1947.
Idag har Mysore ca 800.000 inv.

Med kartans hjälp sökte vi upp hotellet Siddharta. I receptionen påpekade man att det bara är i kväll som Palatset i Mysore är upplyst. Under en timme (19-20) på söndagarna är palatset i Mysore upplyst med tusentals lampor (97.000 st). Detta ville vi inte missa så det blev en snabb dusch och sedan ut för att se skådespelet. Det var verkligen imponerande vackert. Undrar bara hur ofta det byts lampor och hur många som gör det?

Mysore, en stad med en riktigt stor marknad, Devaraja-marknaden med många stånd för frukt och grönsaker, mycket snyggt upplagda. Här erbjöds vi också att köpa färger från färgglada fat. Dessa färger, blandade med vatten, används till hudmålning och även annan målning.
Under vandringen till marknaden kunde vi att Kalvborna hade kommit till stan.

Chamundi Hill är ett fint utflyktsmål och ett tips är att ta lokalbussen upp och undvika allt var auto-rickshaws och taxi heter. Bussen kanske inte är snabb men den trettio minuter långa färden upp till 1062 möh är trevlig och man får chansen att se staden från höjden!
När bussen kom fram uppstod det 3:e världskriget. Ett krig som vi hittills bara fått oss beskrivet vid tågresor.
När vi försökte komma av bussen började folkhopen som skulle åka tillbaka till Mysore tränga sig in, tre och tre i bredd. Väskor slängdes in genom bussens fönster för att markera plats.
Själva fick vi tränga oss ut.
Helt osannolik syn som gav oss ännu ett sådant nytt intryck av Indien (som vi fått många av).

Själva toppen av berget är endast ett enda försäljningsställe och ett stort tempel ägnat gudinnan Chamundi.

På nedvägen kan man gärna använda fötterna istället för bussen, det går en stentrappa ned till stadens nivå.
Totalt är det drygt 1000 trappsteg nedför och efter ca 300 stöter man på Nandi. Nandi är Shivas tjur och ligger där enorm, skulpterad i granit. Nere vid bergets fot har man ungefär en kilometer in till centrum. Pruta hårt om du ska ta en auto-rickshaws för chaufförerna antar givetvis att du är helt slutkörd!!

Nästa ”utflykt” blev en promenad till Mysore Palace, entré RS200/pers = SEK 31. Skorna måste lämnas till förvaring för en mycket billig peng.
Vi fick låna ett headset och kunde lyssna på en engelsk röst som vid olika stationer berättade om vad vi såg i palatset.
Vi vandrade en rundtur i palatset och kunde se de pampiga taken med färgat glas, kakel och stenglas.
I tak och väggar har man mejslat ut komplicerade mönster i teak.
På väggarna kunde vi se många målningar som målats efter gamla fotografier. Dessa visar hur det såg ut i stan för 100 år sedan vid de pampiga parader som arrangerades till kungafamiljens ära.
Silverdörrar, enormt detaljrika, kan ses på ett par ställen.
Många stora rum med pelarrader som användes vid olika tillfällen i palatset.
Palatset stod klart 1912 efter 15 års byggtid. Det byggdes på det gamla träpalatsets plats. Det gamla palatset brann ned efter det att en brand börjat i köket vid en stor högtid på palatset. Tyvärr var det inte tillåtet att fotografera inne i palatset.
Utanför palatset rådde stor kommers. Förutom vykortssäljare och prylnasare kunde man köpa färskpressad juice från sockerrören. Vi kunde se flera handvevade juiceapparater.

Tiden går fort och fortare ju äldre man blir. Detta gamla påstående kom väl till pass när vi plötsligt skulle ta farväl av våra ledsagare, Åsa och Jan-Erik, under dessa 12 dagar tillsammans i Indien.
Perfekta läromästare!!

Nu skulle vi åka buss till Coimbatore, en stad på halva vägen till Cochin i Kerala. Vi valde att mellanlanda i Coimbatore för att på så sätt få se landskapet i dagsljus.
Mysore ligger på dryga 900 möh. Resan gick i början sakta uppför under några mil.
Efter ca halva vägen passerades vägens topp och sedan bar det utför, brant utför med kurvor i mängder och med 27 st 180 gr hårnålskurvor (hairpin bends) skulle passeras innan vi kom ned på slätten.
Infarten till Coimbatore blev mycket speciell. En förvarning om vad som väntade skulle man kunna säga. Trafikkaos med långa köer i några km.

Framme i Coimbatore slog vi oss ned för lunch innan Åke gick ut för att leta hotell. Hotellet för natten låg på andra sidan busstationen och på väg till hotellet passerade vi genom busstationen. Överallt var det enorma mängder människor i rörelse. Så mycket folk har vi inte sett hittills under resan.

Enligt uppgift bor nästan 2 milj. i Coimbatore.

Nästa blogginlägg kommer från Malabarkusten vid Arabiska sjön. Då har vi nått Kerala och Fort Cochin.
Väl mött därifrån inom kort och som sagt tiden går ju så fort.

Se till att ta vara på Din tid.
Ingen annan gör det åt Dig!!


Många kramar
Siv o Åke

Bilder